Axel Norberg (1849-1931), foto Maria Kihlbaum, Sundsvall.
Text och bild Barbro G Anderson
Varje släktforskare känner igen sig i sökandet efter namn och data från generation till generation. Vi strävar efter att komma så långt bakåt som möjligt. Gärna till Gustav Vasa (1496-1560), via någon av hans vidlyftiga söner. Men för många räcker det inte med detta, utan man vill också kunna placera in förfäderna i ett tidshistoriskt sammanhang: kanske Karl XII:s fälttåg vid 1700-talets början, flyttningsrörelser i 1800-talets bondesamhälle eller arbetarklassens framväxt vid de norrländska sågverken kring sekelskiftet 1900.
Över sockengränser över landskapsgränser
Viksjö socken med Västanå bruk ligger i Ångermanland. På andra sidan landskapsgränsen, i Medelpad, ligger Ljustorps socken. Att i dessa trakter flytta över
sockengränsen innebar också en flyttning till ett nytt landskap. I samma familj kan därför förekomma medlemmar som är födda både i Ångermanland och i Medelpad.
För den familj, som här kommer att presenteras närmare, är så fallet.
Logarvaren Lars Wikström
Den 4 februari 1775 föddes i Ljustorp Lars, son till båtsmannen i Gällvik, Anders Eriksson Hög (c 1730-c1790) och hans maka
Brita Eriksdotter (1745-1828). Anders kom från Timrå, Medelpad och Brita från Ljustorp. Lars kom senare att bära
efternamnet Wikström. Makarnas äldsta dotter Lisa (1767-1816) bodde som gift i Viksjö, där hon avled i Gammelgården. Anders Eriksson
hade antagits till båtsman 1758, en tidpunkt då Sverige var indraget i Pommerska kriget 1756-1763. Detta genom sina besittningar i Pommern med den strategiskt
viktiga staden Stralsund och den svenska garnisonen där (Carlsson, s 156 ff).
Från 1807 finns Lars Wikström med säkerhet på Västanå bruk, då han gifte sig, och där han blev logarvarmästare. När sonen Lars Gustaf föds 1809 anges föräldrarnas bostadsort vara "Westanå Garfveri". Detta låg i närheten av sågen vid Mjällån, en bit från brukets anläggningar. Helt aningslöst antog jag till en början, att en logarvare var specialutbildad för att bereda lodjursskinn. Lodjur förekom då rikligt i Ångermanland. De mjuka, vackra skinnen var åtråvärda och betalades högt. Efter konsultation av ett uppslagsverk, togs jag dock snabbt ur min villfarelse. Logarvning (tyska lohe = bark) är en metod som används vid framställning av bl a sulläder och ovanläder (NFB).
En ångermanlandsbrud
Den 18 oktober 1807 vigdes i Viksjö logarvaren Lars Wikström och Greta Mickelsdotter. Hon var änka efter byggmästaren Jakob Berg
(1782-1805) vid Västanå. Hon var född i Viksjö den 19 juni 1780 och dotter till bonden Mickel Persson (1748-1810) och hans hustru Margetha Johansdotter
(1750-1812) i Käckelbäcksmon. Mickel Persson kom från Bredsjön, Ljustorp, men Margetha var Viksjöbo, dotter till kyrkvaktaren och nybyggaren i
Käckelbäcksmon Johan Hansson (1711-1773), som var son till Hans Hansson Håcke (1685-1743), nybyggare i Billen, Viksjö. Greta Mickelsdotters
ångermanländska rötter kan följas bakåt i både Viksjö och Graninge socknar till 1600-talets invandrade svedjefinnar.
Viksjö - Ljustorp - Skön
Nu kom Lars Wikström inte att stanna på Västanå, utan återvände till Ljustorp och blev bonde i Västra Frötuna, där familjen finns från 1821 enligt följande
(Ljustorp AI:3, s 126):
Bonden Lars Wikström f 4/2 1775 (i Ljustorp; d där 26/8 1860) Hustrun Greta Michelsdotter f 19/6 1780 (i Viksjö; d Ljustorp 4/4 1866) Dottern Brita Greta f 19/10 1808 (i Viksjö) Sonen Lars Gustaf f 30/12 1809 (i Viksjö) Dottern Charlotta f 16/2 1816 (ej funnen i resp födelsebok).
År 1838 flyttade systrarna Brita Greta och Charlotta till Sköns församling, Medelpad (Ljustorp A I: 4, fol 155). Den 20 maj 1838 vigdes Brita Greta Wikström och bonden Johan Petter Norberg (1812-1892) i Hillsta, Skön. Dennes far, bonden Lars Johansson Norberg (1787-1852) hade varit klockare och nämndeman. Bland hans tjänstefolk finns som dräng Brita Gretas bror Lars Gustaf Wikström. Av någon anledning måste Johan Petter Norberg lämna gården i Hillsta och blev torpare i grannbyn Näs. När Brita Greta avlider den 17 januari 1880 bor de på Näsmon och maken står nu som arbetare. Näsmon är byn Näs utmarker på nuvarande Skönsmon, söder om Sundsvall. Deras son Axel Norberg (1849-1931) finns från 1870 också på Näsmon, där han är arbetare vid Mons Ångsåg.
Sundsvallsstrejken 1879
Med sågverksindustrins expansion från 1870-talet växte också en arbetarklass fram vid norrländskusten. Konjunktursvängningar påverkade lönerna och konflikter
uppstod mellan arbetsgivare och arbetstagare. När Sundsvallsstrejken bröt ut sommaren 1879 tillhörde Axel Norberg de fast anställda vid Mon. Han åtnjöt respekt
hos både arbetare och arbetsgivare och fick förtroendet att företräda arbetarna inför landshövding Treffenberg på rådhuset under någon av strejkdagarna i maj. Strejken
varade bara en vecka. Polis och militär ingrep. Förhör och rättegång följde. De fast anställda fogade sig, löst anställda avhystes. Arbetet återupptogs på sågverksägarnas
villkor.
Ångermanlandsrötter möts
Axel Norberg hade gift sig den 21 augusti 1870 med Anna Magdalena Borin (1849-1929). Deras dotter Elin (1878-1948) gifte sig 1925 med min
morfar Johan R Berg (1877-1933) i Sundsvall, som då var änkeman. Han var son till Johan Petter Berg (1850-1905), född på Västanå bruk och son till
mästersmeden där, Johan Berg (1816-1890) och hans hustru Christina Olsdotter (1814-1880). Genom Elin Norbergs och Johan R Bergs
äktenskap kom således ångermanländska rötter från två håll att knytas samman.
Till sist
Garvarfamiljen Wikström på Västanå, som varit utgångspunkt för denna studie, är ett gränsfall i betydelsen rörlighet över landskapsgränsen Medelpad-Ångermanland.
De aktuella socknarna är Ljustorp i Medelpad och Viksjö i Ångermanland. Garvardottern Brita Greta Wikström, född i Viksjö, blev först bondhustru och senare
torpar- och arbetarhustru i Skön i Medelpad, och mor till sågverksarbetaren Axel Norberg på Skönsmon. Makarna Brita Greta och Johan Petter Norberg fick
båda uppleva hur sonen Axel företrädde arbetarna inför landshövding Treffenberg under den första svenska storstrejkens dagar 1879. En ganska säregen position för en
torpar- och arbetarson vid denna tid och med anor tillbaka till 1600-talets svedjefinnar i Ångermanland.
Referenser:
Kyrkoskrivninghandlingar för Ljustorp, Viksjö och Skön (mikrokort).
Anderson, Barbro: Finland-Ångermanland-Medelpad, i MGF-Nytt nr 2/2006, även på Nätet under Ångermanlandsrötter.
Dens.: Inför landshövding Treffenberg 1879, i MGF-Nytt nr 4/2004, utg Midälva Genealogiska Förening, Sundsvall.
Dens.: Viksjö prästgård på Murberg, på Nätet under Ångermanlandsrötter.
Carlsson, Sten: Svensk historia II, Stockholm 1961.
Lidberg, Olof: Lodjuret. Viltet, ekologin och människan, utg Svenska Jägarförbundet, Uppsala 1997.
Viksjö byar och gårdar 1600-1800, CD-skiva, utg Härnösands släktforskare 2005.
Västanå bruk 1854, modell i Viksjö hembygdsgård, utförd 1962-1964 av Agaton Sjödin, uppgift om var garveriet låg, av hembygdsföreningens ordf Ola Engström.
Nordisk familjeboks andra upplaga, artikeln: Läder.
Åsén, Folke: Ljustorpsbor 1500-1800, med kompletteringar av Agneta Olofsson, utg Härnösands släktforskare 2000, även på CD-skiva, utg 2006.
