FRÅN SANDÖ GLASBRUK
Om Johanna Wiklund 1849-1919 (g Åkerberg) m fl och mm.

Text och bild Barbro G Anderson

Från 1940-talet gick en stor del av trafiken över Ångermanälven, via E 4:an, över Sandöbron. Med åren blev den otillräcklig för de tunga godstransporterna. En ny bro, Högakustenbron, invigdes den 1 december 1997. Därmed fick E 4:an också en ny sträckning och Sandön hamnade vid sidan av allfarvägen. I dag är Statens Räddningsverk lokaliserat hit med utbildning av brandmän och räddningspersonal. Men för 100 á 200 år sedan var ön i Ångermanälven vida känd för sin glastillverkning. I Ullångers kyrka t ex finns vackert ljusgenombrutna fönster från Sandö.


Franz Berwald (1796-1868)

Stannar du i dag till vid Räddningsverket, möts du vid parkeringen av tonsättaren Franz Berwald. I medaljong. Han var brukets disponent 1850-1858. Så kan du promenera Franz Berwalds väg ner till Glasvägen och moderna, röda, träbyggnader med namn som Hyttan, Hyttmästaren, Glasblåsaren, Lärlingen och Gesällen. Allt påminner om den tid, då ön beboddes av glasbrukets anställda, ofta med barnrika familjer.

Glasbruket


Sandö glasbruk 1897 (reprobild ur Qvist)

Bruket hade anlagts 1750 av baron Carl Hårleman, v komminister Jöns Horneaus, kadett Jacob Eurenius och bokhållaren Mathias Renhorn. Den förste hyttmästaren (ca 1752-1757) hette Christian Fillion. Bland de tidigast anställda finns gesäller och lärlingar, som heter Zeitz, Rensch, Creutzer, Caufman och Bauer, vilka vittnar om utländskt påbrå. Här kan noteras, att en kvinna är anställd 1762-1789, glasbinderskan Anna-Maria Faller, änka efter gesällen Mattias Faller. Med åren blev den inhemska arbetskraften, helt naturligt, mer dominerande och här kommer mina egna förfäder från Nora (Vn) in i sammanhanget.


Fönsterglas i brukets mönsterbok (reprobild)

Alla konjunkturväxlingar till trots, hade Sandö Glasbruk sin blomstringsperiod 1878-1909, då Gustaf Adolf Lewerentz (1847-1909) var disponent. En rejäl konkurs kom dock Storstrejkens år 1909. Efter rekonstruktion återupptogs driften, men måste läggas ner 1929. Konkurrensen från utlandet var alltför hård. G A Lewerentz är för övrigt far till den kände arkitekten Sigurd Lewerentz (1885-1975), som tillsammans med Carl Asplund ritat Skogskyrkogården i Stockholm (Fogelberg, s 10, 55 ff, 106 f, 175, 279 ff; Sv Biogr Lexikon).


Kajrester på Sandön mot Ångermanälven

Wiklund och Nordin i Nora (Vn)
Min mormors mor Johanna Wiklund föddes på Sandön den 20 september 1849. Ön hörde då till Nora församling, men överfördes senare till Bjärtrå. Hon var dotter till glasbruksarbetaren Nils Petter Wiklund (1806-1859) och hans hustru Märta Brita Jonsdotter (1808-1899). Nils Petters mor hette Stina Nilsdotter (f 1776 i Klocke) och hans far Jonas Wiklund (1779-1809). Han är vid tiden för sonens födelse båtsman och familjen bor i Klocke, dit man flyttat från Lövvik. År 1809 står fadern som reservbåtsman.


Johanna Wiklund (1849-1919), gift Åkerberg (släktarkiv)

Drängen Nils Petter Wiklund och bondedottern Märta Brita Jonsdotter i Gräta vigdes i Nora den 1 november 1829. Märta Brita var dotter till bonden och kyrkvärden Jonas Månsson Nordin (1771-1850) och hans hustru Märta Olsdotter (1770-1829). Jonas Nordin, Johanna Wiklunds morfar, har sitt namn bevarat i en av Nora kyrkas klockor: ”År 1837 då Hr Doctor och Biskopen F. M. Franzén var kyrkoherde, Per Brandell v. Pastor och komminister, Eric Svanberg i Ramsta samt Jonas Nordin i Gräta kyrkvärdar, blef denna klocka på församlingens bekostnad omgjuten i Stockholm af Sam. Ch Grönwall” (Bäfvernytt nr29, s 9).

Efter giftermålet bodde Nils Petter Wiklund med maka på Mo herrgård, där han var dräng. Men efter några månader är de tillbaka i Nora, där han nu står som torpare i Gräta (Grubbe) och samtidigt dagsverkskarl på Sandö glasbruk. När han avled den 1 april 1859 var familjen skriven på bruket. Änkan Märta Brita Jonsdotter bodde kvar och avled den 21 maj 1899. Från henne går en rak linje ner till 1600-talsbonden Bertil Andersson i Gräta, Nora (Vn).

Till Sundsvall
När Märta Brita Jonsdotter avled, var dottern Johanna sedan 25 år tillbaka gift och bosatt vid Mons Ångsåg utanför Sundsvall. Där hade hennes make, värmlänningen Erik Magnus Åkerberg (1842-1898) börjat som arbetare och avancerat till hyvelmästare. De fick fem barn. De fyra äldsta emigrerade till Amerika, medan den yngsta, dottern Anna (1885-1919), gifte sig med Johan Robert Berg (1877-1933), anställd vid Staten Järnvägar, Sundsvall. De är mina morföräldrar.

Som 20-åring hade Johanna, den 10 november 1869, tagit ut flyttningsbetyg till Sundsvall, där hon före giftermålet tjänade piga. Genom alla år behöll hon kontakten med sina trakter från uppväxtåren. I ett brev till dottern Augusta i Amerika skriver hon den 4 januari 1912 att hon fått många jul- och nyårshälsningar bl a: ”ett vy från Kramfors så nog har jag fått hälsningar”. Den sommaren skulle hon fylla 63 år.

-----------------

Referenser:

Kyrkoskrivninghandlingar i original för Nora (Vn) och Mo (Vn) respektive församling, hos Landsarkivet i Härnösand.
Grätaättlingar, A-4-pärm, hos Landsarkivet i Härnösand.
Släktarkiv Berg m fl (sluten deposition), hos Medelpadsarkiv, Sundsvalls kommun.

Anderson, Barbro: Kams, konstnärer och en arbetarhustru vid Mons Ångsåg, i MGF-Nytt nr 4/2003, utg Midälva Genealogiska Förening, Sundsvall.
Dens.: Till Nora med Härnösands Släktforskare, i Bäfvernytt nr 29/2004, utg Härnösands Släktforskarförening.
Fogelberg, Torbjörn: Sandö Glasbruk 1750 - 1928, Sundsvall 1968. Qvist, Nils H.: Ådalen. Ett bidrag till dess industri- och personhistoria, del I, Stockholm 1943.
Sandö Glasbruks Aktiebolags Mönsterbok å Glas-Dekorationer, (uå), hos Sambiblioteket, Härnösand.
Svenskt Biografiskt Lexikon, band XXII: Lewerentz, Stockholm 1977-1979.



Tillbaka
Tillbaka til startsidan