Vad betyder ortnamnet?

Namn på platser har säkerligen funnits lika länge som mänskligt språk. Samtidigt som språken har förändrats har också ortsnamnen gjort det.

Här får några ångermanländska ortsnamn sin förklaring både när det gäller betydelse och härkomst.

Tillbaka

Anundsjö: socken, Ångermanland. Annaannssijö Sokne 1535. - Sockennamnet avsåg tidigare sjön Anundsjön, vars namn är bildat till *A(r)na, det gamla namnet på Moälven. Ånamnet är möjligen bildat till → arin 'grusö, gruslig mark'. Sjö- och sockennamnet har senare associerats men mansnamnet Anund.

Arnäs: socken, Ångermanland. Arnæs 1374. - Namnets förled innehåller antingen fornsvensk genitiv singularis eller pluralis av fågelbeteckningen örn eller en form av → arin 'grusö, gruslig mark'. Efterleden betyder här sannolikt 'landsträcka längs vatten' åsyftande stranden på östra sidan av Prästtjärn.

Backe: tätort, Fjällsjö socken, Ångermanland. Backe 1542. - Den by som ursprungligen bar namnet låg i en sluttning. Tätorten har övertagit namnet från byn och järnvägsstationen Backe.

Barsta: fiskeläge, kapell, Ångermanland. (i) Bærastadhum 1418, Barstadh 1546. Förleden har föreslagits innehålla fornsvenska mansnamnet Bæri. Efterleden är → sta(d).

Billaberget:berg i Själevads socken, Ångermanland → Billsta.

Billsta: samhälle i Själevads socken, Ångermanland. Bijlsstadz 1535. - Förleden innehåller troligen ett namn på nuvarande Billaberget, bildat till bill (som i isbill, plogbill). Byn är belägen på bergets östra sluttning. Efterleden är → sta(d).

Bjärtrå: socken i Ångermanland. (De) Bertradh 1344. - Efterleden - återgår på fornsvenska radh 'bygd' (→ härad). Förleden är snarast adjektivet bjärt, fornsvenska b(i)ærter 'ljus, lysande'.

Bjästa: tätort, Nätra socken, Ångermanland. Bijelsstadz (genitiv) 1535, Biedsta 1542. - Namnet innehåller troligen ett fornsvenskt *byastadher 'gårdsplats; plats där en gård har legat'.

Björna: socken, Ångermanland. - sockennamnet som övertagits från byn Björna (Bijörnaa 1535), har från början avsett den å vid vilken byn ligger, nuvarande Lillån. Det kan antingen vara sammansatt av djurbeteckningen björn och å eller åtetgå på ett ånamn fornsvenska *Bjørna , även det bildat till björn.

Bodum: socken, Ångermanland. Boda 1543 (avser byn). - Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Det innehåller stelnad dativ pluralis av → bod syftande på fäbodar. Flera byar torde ha haft fäbodar i Bodum.

Bollstabruk: tätort, Ytterlännäs socken, Ångermanland. - Namnet är av ungt datum och bildat till bynamnet Bollsta (Balsstadz (genitiv)1535), som i förleden troligen innehåller ett mansnamn, snarast binamnet fornsvenska Balle. I senare tid tycks namnet ha associerats med orddet boll med å-ljud i första stavelsen. Efterleden är → sta(d).

Boteå: socken, Ångermanland. (in) Bota 1344 avskrift, Botum 1344 avskrift. - Det ursprungligen plurala namnet är bildat till ett fornsvenskt *bot, motsvarande nyisländskans bót 'en relativt liten inskärning, som är avsedd som landningsplats'. Ångermanälven bildade en eller flera vikari de låglänta delarna av socknen. Möjligen har namnet avsett nuvarande Sundet, den vik som tidigare funnits vid Högforsåns nedersta del, eller en vid kyrkan befintlig vik, då i båda fallen med sekundär plural. namnet har i sen tid anslutit till andra norrländska namn på -eå (se → Bureå).

Botten: del av Bottniska viken norr om Norra Kvarken → Bottniska viken.

Bottenhavet: del av Bottniska viken söder om Norra Kvarken → Bottniska viken.

Bottenviken: del av Bottniska viken norr om Norra Kvarken → Bottniska viken.

Bottniska viken: del av Östersjön mellan Norrland och Finland. Botniska viken 1743. - Bottniska viken omtalas på 1600-talet med den latinska namnformen Sinus Bothnicus (sinus 'vik', bothnicus 'bottnisk'). Adjektivet bottnisk är bildat till Botten, känt från äldre språkbruk och dialekter, med syftning på (den norra delen av) detta havsområde. Ordet vik syftar på den väldiga vik av Östersjön som Bottniska viken bildar. Se vidare Norrbotten. Bottniska viken delas in i Bottenhavet (Botten-hafvet 1811) och Bottenviken avseende havsområdet söder respektive norr om Norra Kvarken. Förleden i de båda namnen innehåller Botten (se ovan), här troligast med syftning på Bottniska viken i sin helhet eller, alternativt i fallet Bottenviken, på själva Bottenviken med -viken som förklarande tilklägg. Bottenhavet kan tolkas som 'den del av Botten (Bottniska viken) som utgör själva havet' (i motsats till Bottenviken) och Bottenviken som antingen 'den delav Botten (Bottniska viken) som utgör en vik' (i motsats till Bottenhavet) eller 'den vik som heter Botten'.

Bredbyn: Breby 1535, Bredbyn 1542. - Förleden i namnet är adjektivet bred. Efterleden är by.

by: Ortsnamn på -by förekommer i alla landsändar. De är talrikast i Mälarlandskapen och Östergötland. En större koncentration finns också i området Väster om Klarälven - Vänern - Göta älv. Deras sammanlagda antal i Sverige har uppskattats till ca 3400. Grundordet by sammanhänger med verbet bo, kanske i dess äldre betydelse 'bereda, ställa i ordning'. By kan ursprungligen ha betytt 'beredning, anordning' och mer konkret 'jordområde där man gjort anordningar (hus, röjning, odling) för att avvinna jorden nyttigheter i form av bete, gröda osv'. En utbredd uppfattning har länge varit att by redan från början betecknat bebyggelser. Det är dock mycket möjligt att de allra äldsta, forntida ortsnamnen på -by i stället avsett (ny)odlingar; enligt en mening har det varit fråga om lövängar. Ortnamnselementet bör hur som helst tidigt ha kommit att brukas om bebyggelser, och i flertalet fall har man att räkna med innebörden 'gård' eller 'by'. Elementet by har använts om bebyggelser som tillkommit genom utvidgning av, utflyttning från eller delning av äldre moderbebyggelser. Huruvida man står inför den äldre betydelsen 'gård' eller inför 'by, samling av gårdar' får avgöras från fall till fall. Ortnamnstypen -by har varit produktiv under en mycket lång tid, från forntiden och in i nya tiden. Den bortre gränsen för by-namnens bildningstid förlades av en äldre forskning till folkvandringstiden (400 - 550 e.Kr.), men i senare tid har det hävdats att namntypens äldsta företrädare går tillbaka ända till romersk järnålder (Kr.f. - 400 e.Kr.).

Dal: Daal sokn 1488. - Namnet åsyftar den långsträckta dal i vilken huvuddelen av socknens bebyggelse ligger.

Domsjö: Domssijö 1535. - Tätortens namn återgår på ett bynamn. Byn ligger vid stranden av havsviken Domsjöfjärden, på vilken efterleden -sjö syftar. Förleden kan innehålla fornsvenska dumber 'stum, dov' (identiskt med det nutida dum), möjligen syftande på lugnt vatten i fjärden. Även en betydelse 'dimmig, disig' hos adjektivet i fråga är tänkbar.

Ed: Socknen har namn efter byn Ed, vars namn innehåller ed 'passage mellan eller utmed vatten', här åsyftande en landsträcka längs nedre delen av Forsmoforsen.

Edsele: Essxledh Sokne 1535. - Namnet har ursprungligen tillkommit ån Edslan (Edsele Ån 1750-talet), som rinner ut i Faxälven ett par kilometer söder om Edsele kyrka. Ånamnet har sammanhållits dels med ett gammalt västgötskt ånamn Esla 'den snabbt framilande', dels med det norska älvnamnet Eitla, som har antagits innehålla dialektordet eitel 'svulst, körtel' med betydelsen 'den svällande'. I senare tid har namnet anslutits till de många namn som innehåller ordet ed, t.ex. sockennamnet Ed, och till de i inre Ångermanland förekommande namnen på -sele, t.ex. Långsele, Ramsele.

Faxälven: Namnet innehåller i förleden en motsvarighet till fornvästnordiska fax 'hästman'. Det syftar på det upprörda vattnet i forsarna, där vågornas skum liknats vid hästarnas manar.

Fjällsjö: Fiellsiö 1535. - Socknen har namn efter sjön Fjällsjön. Fjäll- har i detta namn inte sin riksspråkliga betydelse 'högt, kalt berg'; istället möter en från ångermanländska dialekter känd innebörd 'en längre in belägen del av en socken; obygd, skogsmark'.

Forsmo: vattenkraftverk i Ångermanälven. Kraftverket har fått sitt namn efter byn Forsmo (Fforsmo 1542), som är belägen vid en fors i Ångermanälven på en mo, dvs på sandig mark.

Frånö: Franøø 1417. - Byns gamla bebyggelse ligger på västra sidan om ett bergsparti, som tidigare utgjort en ö eller halvö. Förleden innehåller sannolikt ett mot fornvästnordiska fránn 'starkt glänsande' svarande adjektiv, syftande på att bergspartiet ligger öppet och ofta är solbelyst.

Främmerhörnäs: se Överhörnäs.

Gideå: Socknen, vars namn tidigare användes om Gideå bruk, anlagt 1804, utbröts ur Arnäs socken 1811. Namnet återgår på det gamla bynamnet Gideå (i Gide 1486) i Björna socken. Socknen liksom byn ligger vid Gideälven, i äldre dialekt kallad Giga (Gidhån 1541, af Gige åne 1542). Älvnamnet är möjligen bildat till en ordstam gidh- med den i sjö- och vattendragsnamn relativt vanliga betydelsen 'gapa, ligga öppen'.

Gottne: Gotna 1443. Namnet torde ursprungligen ha avsett den del av nuvarande Utterån (Gåtne åhn 1696), som vid Gottne mynnar ut i Moälven. Möjligen har ån hetat Gutn/ Gotn, en bildning till verbet gjuta 'hälla, utgjuta (en vätska)'.

Graninge: Gräninge 1547 (avser byn Västergraninge). Graninge har betecknat ett finntorp i Långsele socken, vid vilket ett järnbruk anlades 1673. Kring bruket uppstod en församling, som 1873 blev annex under Långsele. Äldst har namnet avsett Graningesjön (Gräningen 1646), vars namn sannolikt är bildat till gran och betyder 'den av granskog omgivna sjön'. Skrivningarna med ä av by- och sjönamnet torde återge ett öppet uttal av a-ljudet.

Grundsunda: Grundasund 1344. Namnet betyder 'det grunda sundet'. Möjligen har det från början betecknat den vid byn Fanbyn belägna å som rinner från en sjö nära kyrkan och långt tillbaka kan ha utgjort ett sund. Ändelsen -a är ett senare tillägg.

Gudmundrå: Gudmundaradh 1344. Efterleden -rå återgår på fornsvenska radh 'bygd' (härad). Förleden är mansnamnet Gudmund. Namnet, som alltså betyder 'bygden som har Gudmund till ledare', är ett av de få bygdenamn som har ett personnamn som förled.

Gullänget: Guldänget 1804. Namnets förled innehåller sannolikt ordet guld med berömmande innebörd. Efterleden är dialektordet änge '(ut)äng'.

Gålsjö: Gålsiö Bruk 1790. Ett järnbruk tillkommet på 1700-talet har givit församlingen dess namn, som äldst betecknat sjön Gålsjön, vid vilken bebyggelsen ligger. Förleden i sjönamnet är gård, som troligen har betecknat en anordning för fångst av djur, sannolikt fiske- eller älggård.

Helgum Helghijöm 1535. Namnet är troligen en sammansättning av adjektivet helig och hem 'boplats; gård'. Om det ursprungligen avsett en kultplats är ovisst. Det kan också röra sig om uppkallelse efter det centralt liggande Helgum i Säbrå socken.

Hemsö: Hemsöö 1552. Förleden har föreslagits vara en sammandragen form av *Hemås ´Henåsen´, åsyftande berget Hemsö hatt.

Herrskog: Hersskogh 1535 (avser byn). - Tätorten har vuxit upp kring byn Herrskog. Namnets förled har har sammanställts med dialektordet har ´stenig mark, stenröse´. Även alternativet herre har föreslagits. Båda dessa tolkningar är osäkra Efterleden är skog.

Hoting: Håttvng 1543. - Tätorten är framvuxen strax invid byn Hoting kring en järnvägsstation vid en 1914 öppnad linje. Förmodligen har Hoting äldst varit namn på Hotingssjön (i Hottængs sjo 1482 avskrift, men möjligen äldst omnämnd redan 1273). Byn är belägen vid sjön. Namnet kan vara bildat till ett med fornsvenska *hvater, dialekternas vat(er) ´flink, hurtig´e.d., besläktat ord med syftning på snabbt flytande vatten i en på vintern öppen strömfåra nära stranden vid Andersnäset.

Härnösand: (in) portu quodam dicto [´en hamn som kallas´] Hernøsundh 1374, Hærnesand 1478 - Det 1374 anförda Hærnøsundh avser sundet mellan Härnön och fastlandet, känt som en utmärkt hamn. Namnet Härnösand ´den sandiga platsen på Härnön´ nämns från slutet av 1400-talet som en handelsplats. I förleden ingår ett önamn, som i sin tur innehåller ett med hjärna nära samhörigt ord fornsvenska *hærn ´huvud, topp, hjässa´, troligen syftande på det karakteristiskt formade Vårdkasberget.

Hässjö: (in) Hæsium 1344 - Vad namnet urrsprungligen åsyftat är oklart, kanske snarast en by eller en bygd. Efterleden är sannolikt pluralis av sjö, fornsvenska sio(r), syftande på Krigsbysjön och Sunnsjön invid kyrkan. Förleden kan bl.a. tolkas som innehållande en motsvarighet till fornvästnordisk hæð ´höjdformation´. i så fall syftande på den höjd där kyrkan ligger.

Kramfors: Namnet har ursprungligen tillkommit ett sågverk (Kramforss ... såg-(wärk) 1795), som 1742-43 uppfördes av byggmästaren Kristoffer Kramm vid en fors i Skvällsån (nuvarande Kramforsån). Lockne: - skriven även Locknö - kommer av isländska ordet loc som betyder lek, och ö har den gammalnordiska betydelsen av vin, äng. Då skulle namnet betyda lekplats, lekäng.

Lungvik:: Namnet har nog ingenting med lugn att göra. Namnet hade fordom många former. Bl. a. skrevs det Lomvik. Har namnet kanske någonting att göra med fjärden, vassarna och sjöfåglarna t.ex. lom? Namnets betydelse är oviss.

Mjällom: Miä(h)lom 1689. Ett äldre namn är Nordom (Nordhom 1535), ett ursprungligt Nordh(er)hem, " den nordligt liggande gården". I slutet av 1600-talet ersattes detta namn av det nuvarande Mjällom, vilket är märkligt eftersom Nordom var en av Nordingrås största byar. Mjällom kan betyda mjäll i betydelsen "(ställe med) fin sand".

Nora: Norum 1344. Pluralform av ordet nor, "smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier", har nog syftat på det tidigare segelbara sundet mellan Nora och Norafjärden.

Nordingrå: Norungaaradh 1344. Efterleden -rå återgår på det fornsvenska radh, "bygd". Förleden är genitiv av inbyggarbeteckningen nordhungar, "de som bor i norr".

Nyland: Nylandh 1535. Betyder ungefär "nyodling".

Ramvik: Namnet, efter en by (Ramwijk 1535), innehåller det fornsvenska ordet ramn, "korp" och vik, troligen åsyftande den stora inbuktningen av Ångermanälvens utloppsvik söder om Ramön.

Sandslån: I efterleden ingår ett dialektord, , som uppträder i sammansättningen sandlå "sandbotten, sandrevlel".

Skog: Skogh Sokne 1535. Kyrkan anses härstamma från medeltidens senare del. Namnet kommer troligen från prästbostället och åsyftar till bygdens stora skogsområden.

Stigsjö: Stygsiö 1543. Kommer troligen från socknens kyrkojord. Ursprungligen har det dock betecknat en sjö, sannolikt nuvarande Långsjön. Förleden är stig, möjligen åsyftande den vinterväg som enligt medeltida Hälsingelagen gick över byn Älgsjö och som ej långt från kyrkan nådde Långsjön.

Torsåker: Thorsakir 1344. Socknens namn är sammansatt av genitiv av gudanamnet Tor och åker. Det har troligen avsetts en helig åker från förkristen tid.

Ullånger: Vldanger 1344. Ullånger har tidigare troligen avsett Prästbordet. Ursprunglingen har namnet betecknat Ullångersfjärden. Efterleden anger betyder "vik". Förleden kan hänga samman med verbet välla, i fornsveenskan med betydelsen "bubbla, stömma".

Viksjö: Wijksiöönn 1591. Bynamnet avsåg ursprungligen den norr om byn liggande Viksjön. Osäkert vad vik betyder i detta fall.

Älandsbro: I tätortsnamnet ingår, förutom efterleden bro, bynamnet Äland (Elland 1535), vars förled kan vara dialektordet äle, "albestånd". Gråal har vuxit vid Älandsfjärden och Älandsån. Efterleden i Äland är land.

Överhörnäs: Öffuerhönesz 1546. -Tätorten har vuxit fram ur byn Överhörnäs. Över- syftar på att byn ligger längre upp från havet i relation till det angränsande Främmernäs. Betydelsen av namnet Hörnäs, som omfattar båda byarna och troligen även nuvarande Högsnäs, är oklar. Efterleden näs kan åsyfta den rundade utbuktningen på södra stranden av Själevadsfjärden.

Källa: Svenskt ortnamnslexikon.
Tillbaka

Denna sida uppdaterades senast 2006.12.26.