TREHÖRNINGSJÖSLÄKT
NYLÉN, SJÖDIN, WESTRIN M FL...

98x61cm i Folke Sjödins ägo


Anna Maria och Per Ludvig Sjödins gård, också
kallad nämndemansgården/morfarsgården.

Målad i olja 1912 av Charles Bylander.


DEL 1: FRÅN 1800-TALET TILL EN BIT IN PÅ 1900


Släktkrönika sammanställd av
Maria Westrin Wernström hösten 2004

Till "Greta Margareta" Westrin

Den femte november 2004 ska min moster Greta fylla 84 år.
Jag vill tillägna henne denna sammanställning på den dagen.
Hon är döpt Margareta Vestrin, född 1920
i den då nybyggda Vestrinska gården i Karlsviken.
För mig har hon alltid varit ”moster Greta”.

Utan hennes starka engagemang i sin hembygd
hade det antagligen inte funnits kvar
någon meningsfull eller aktiv anknytning till Trehörningsjö,
som ju också blev min födelseort 1949.

Genom åren är det moster Greta
som med stor energi lyckats hålla kontakten
med släktingarna som finns kvar i Trehörningsjö,
och de som flyttat till andra platser i landet.

Utan henne hade denna sammanställning antagligen inte heller blivit till.
Tack för ditt engagemang i det som även är min hembygd och
tack för att du hållit länken till mina anförmödrar och anförfäder vid liv.

Du är verkligen en utomordentligt bra representant för den kraft som lär ska
känneteckna "nolaskogare",
samt också för den kraft som finns i
Trehörningsjös och Ångermanlands "framtidskvinnor".
Och kanske framför allt är du en bra representant för den kraft och
företagsamhet som finns i våra gener.

Systerdotter
Maria Westrin Wernström i oktober 2004

Innehållsförteckning
1 Marias inledning
2 Om Trehörningsjö, kyrkan, skolundervisningen och de första vägarna
3 Skogsbruk, trä och sågverkshantering
4 Livet runt sekelskiftet
4 :1 Sekelskiftet i "omvärlden"
4 :2 Sekelskiftet i Trehörningsjö
5 Familjescheman och bakgrund Anna Maria Nylén, gift Sjödin
5:2 Anna Marias mor och hennes föräldrar
5:3 Anna Marias far och hans föräldrar
5:4 De tio barnen Nylén födda i Arnäs.
5:5 Om Lars Nylén
6 Familjescheman och bakgrund Per Ludvig Sjödin, gift med Anna Maria Nylén
6:2 Per Ludvigs mor
6:3 Per Ludvigs far och hans föräldrar
6:4 Om Johan Sjödin, född Orsson i bortre Karlsviken
6:5 Per Ludvigs och syskon
6:6 Om Per Ludvigs farfars mor och far och ytterligare två fadersgenerationer bakåt
7 Om Anna Maria Sjödin, född Nylén, född 1856
8 Om Per Ludvig Sjödin
9 Per Ludvigs och Anna Marias barn födda Sjödin i Karlsviken
10 Slutord
11 Källor

Detta är början till en berättelse/redogörelse om förmödrar och föranfäder i Trehörningsjö
Det har blivit så mycket text så det kommer att bli minst två delar.
Del ett, denna text, handlar om förfäder och tiden fram till Anna Maria och Per Ludvig och en tid in på 1900- talet.,
Del två ska handla om dessa två personer, den tid och det samhälle de levde i. Deras familj och följande generationer.

Jag försöker också att sätta in min mormor och morfar, Jenny Sjödin och Arvid Vestrin i sitt sammanhang redan här, eftersom jag tänker mig att det blir en fortsättning om dem. Efternamnet används i två varianter, både Vestrin och Westrin.

1 Marias inledning
Att börja fundera över sina förfäder har väl med åldern att göra? I 50- årsåldern började jag fundera över hur lite jag egentligen visste om de släktingar som levat före mig.
Min pappa Jonas förfäder visste jag lite mera om, kanske för att jag varit oftare på Hagaris, kanske och tack vare boken om Hagaris som skrevs av Jonas storasyster Stina Fries. Eller kanske för att mitt intresse för den skog jag fått som gåva och mina aktiviteter omkring denna i Sidensjö ledde till ett antal möten med släktingar i den trakten som jag inte känt till så mycket om tidigare.
Och naturligtvis har det att göra med tillgången till tiden och förmågan och det privilegium det är, att kunna prioritera det som känns viktigt.
Tack Lennart för hjälpen!

Och viktigt blir detta om man upptäcker att det snart inte finns kvar några i den äldre generationen som minns och kan berätta.
Påskhelgen 2000 blev den första begränsade familje-/ släktsammanställningen gjord. Den skulle vara det underlag som vi skulle ha inför kommande sommarens släktträff som vi planerade i Trehörningsjö den sommaren.

Hemma hos oss på Lyckovägen satt Kerstin Löf, Greta Margareta Westrin, Folke Sjödin och Gunvor Wågström. Gunvors syster Märta är gift med Gunnar Sjödin som då fortfarande drev aktivt jordbruk i det Sjödinska "urhuset" i bortre Karlsviken.

Våra träffar blev ett häfte med åtskilliga fakta som jag fram till dess aldrig vetat om. Under släktträffen ramlade många bitar på plats mycket tack vare bl a Gretas och Folkes goda minnen och hjälp.

Ännu fler bitar föll på plats den följande hösten då jag med pappa Jonas hjälp kunde sammanställa boken om min mamma Svea som drabbats av Alzheimers sjukdom. Den boken fick heta "Mormor Svea" för att ge barnbarnen en bakgrund och bild av hennes liv och bedrifter av olika slag.

Under sammanställningen av boken var det mycket spännande att allteftersom bli på det klara med hur jag själv hörde ihop med personer och händelser som jag hört talas om under årens gång.

När jag skriver detta är det höst 2004. Det har redan gått mer än fyra år sedan vi gjorde den första sammanställningen.
Under dessa år har Greta Westrin, Rut Westrin, Folke Sjödin med flera bidragit med olika informationer, minnen, urklipp, bilder.
Lennart Wernström har digitalfotat samtliga bilder och korrigerat mina texter. David Cabrera har hjälpt till med bildbehandlingen. Greta har berättat minnen i diktafon och överlämnat Hembygdsföreningens häften som beskriver mycket av det som hände i samhället Trehörningsjö som anknyter till våra anfäder som var engagerade i olika sammanhang och händelseförlopp på olika sätt.

Jag har tack vare mitt sökande fått ta del av kulturhistoria, skogs- och samhällshistoria mm på ett mycket intressant sätt.
Min pappa Jonas har med sitt stora kunnande bidragit med mycket som rör både händelser och personer i dessa skrifter.
Mina föräldrar, Svea Westrin från Trehörningsjö och Jonas Sundström från Hagaris, Nätra och, Sidensjö, gifte sig i Trehörningsjö kyrka våren 1944. De hade före flytten till Trehörningsjö bott i Härnösand 1940 - 1945. Jonas arbetade där på Handelsbanken och Svea på flera landsfiskalskontor samt vid länsstyrelsen i Härnösand.
Jonas arbetade som kamrer på Handelsbankens kontor i Trehörningsjö åren 1945 - 1950.
Svea arbetade också på Trehörningsjö Handelsbankskontor både före och efter tiden i Härnösand.

Barnen Margareta född 1945, Gunnar född och död 1947 och jag, Maria, född 1949 kom till världen på Örnsköldsviks lasarett med födelseort Trehörningsjö. Lasse föddes i Luleå 1958.

Under våren 2004 och framåt fick pappa Jonas och jag tillfälle att diskutera en hel del av innehållet i några av Trehörningsjö Hembygdsförenings häften samt den Jubileumsskrift som gavs ut 1991 i samband med att Trehörningsjö stationssamhälle fyllde 100 år.
Vid det firandet var vi alla samlade hos Greta Margareta Westrin som då drev "Lilla Gästhemmet"”, Gretas och de fyra syskonens barndomshem.

Under våra samtal visar det sig alltså att pappa Jonas känner till åtskilliga av de personer och händelser som omnämns i dessa häften från sekelskiftet och framåt i tiden. Många av dessa är numera avlidna släktingar och bekanta.
Jag vill också nämna att åtskilliga av de händelser som det berättas om i Hembygdsföreningens häften var ganska okända för Jonas. Som exempel kan nämnas den "spritflod" som vällde in i samhället i samband med stationssamhällets tillkomst och andra intressanta händelser som finns omnämnda i dessa häften.

Och när jag hade kommit en bit på vägen med mitt skrivande fick jag ett exemplar av en alldeles nytryckt bok, sommaren 2004, skriven av en vän till familjen Vestrin. Den Trehörningsjöfödde prästsonen Torsten Burgmans bok "Trehörningsjö. Kyrksocken i Norra Ångermanland".
Tillbaka till Innehållsförteckning

2 Om Trehörningsjö, kyrkan, skolundervisningen och de första vägarna
Trehörningsjö församling tillhör Örnsköldsviks kommun i Härnösands stift i Ångermanland, Västernorrlands län

Redan före vår tideräkning sökte sig jägare och fiskare upp efter vattendragen i dessa trakter för att skaffa föda.
Ca 3.000 år gamla verktyg plus en skida finns på museum.
Samerna har använt området för renarnas vinterbete samt jakt och fiske.
De bofasta utefter Bottenhavets kust på båda sidor blev trångbodda och sökte sig inåt skogarna.
En hel del av följande text om samhällets uppkomst har jag hämtat ur den jubileumsskrift som gavs ut 1991 samt av uppgifter från min moster Greta Margareta Westrin, som är född i Karlsviken, Trehörningsjö 1920 och från Folke Sjödin, Äppelviken Bromma, född 1927, min mamma Sveas kusin.

År 1786 var bebyggelsenamnet var Trehörningsjö.
På den tiden hörde Trehörningsjö till Arnäs socken. Den namngivande byn, kyrkbyn, har namn efter sjön Trehörningsjösjön som betraktad från kyrkan har tre vikar
Trehörningsjöbygden, liksom de norra delarna av grannsocknarna, låg nästan helt folktomma innan nybyggesverksamheten kom igång, först sporadiskt under slutet av 1600- talet. Då kom nybyggare och bröt jord med flåhackor i Lemesjö, Nordsjö, Djuptjärn m fl fiskerika platser urav. Socknen Trehörningsjö uppkom.

Trehörningsjö är en förhållandevis ung by, som upptogs som by i början av 1700. Andra delen av 1700- talet upptogs byn för första gången i husförhörsboken. Allteftersom kom en omfattande bosättningsverksamhet igång från mitten av 1700- talet och några årtionden framåt för att slutligen ebba ut omkring 1825.

Antalet inbyggare ökade åter i samband med att järnvägen byggdes i slutet av 1800- talet. Då hade de flesta jordägare förutom boningshus och ladugård även smedja, bagarstuga och lador för hö.
Dessutom ökade inflyttningen på grund av skogsindustrins behov av arbetare, både anställda och dagverkare, samt böndernas behov av pigor och drängar på gårdarna.
Den inflyttning som skedde i samband med stambanans byggande fick en stark uppgång som sedan endast varade en kort tid in på 1900- talet.
Ca 1.500 personer bodde i Trehörningsjö runt sekelskiftet.
Som mest fanns 11.700 invånare år 1905 för att därefter bli färre.
Trehörningsjö var alltså fram till början av 1800- talet en isolerad skogsbygd med dåliga förbindelser med moderförsamlingen i Arnäs. Stigarna dit gick över oländig terräng och följde alla vattendrag och korsade flera sådana som Gide Älv vid Gideå kyrka.
Det var 80- 90 km till Arnäs kyrka och "vägarna" eller stigarna var mycket dåliga.
Trehörningsjöbygden hade alltså inga naturliga förbindningsleder till sockenkyrkan i Arnäs.

Kontakterna med yttervärlden kom ofta att gå via vattendelaren, det sk fjället, mellan Husån och Lögdeälven till Nordmaling. Det var också vid marknadsbesöken i Nordmaling som möten skedde vilka kunde leda till giftermål och nya släktförbindelser.
De norrifrån kommande nybyggarna kom också vägen via "fjället".
Många människor var också på drift och flykt undan svält och dåliga levnadsförhållanden vid missväxt och förstörda skördar under både 1700- och 1800 talen.
Beskrivningar finns från vissa år när snödrivorna låg kvar i maj och isarna på sjöarna ända fram till midsommar.
Om frosten kom tidigt ett sådant år frös skörden bort och folk svalt.
1860 var ett sådant år. Kvinnor i Stockholm startade insamling av mjöl och andra förnödenheter och dessa hjälpsändningar transporterades till bl a Trehörningsjö.
En som kunde minnas och berätta om detta var Anna Maria.

Ända fram tills järnvägen byggdes i slutet av 1800- talet låg byarnas samlingsplats vid kyrkan dit man också kunde ta sig via Trehörningsjösjön, förutom via kyrkstigarna.

Stationsbyggnaden

När järnvägen invigdes 1891 var Trehörningsjö ett bebyggt samhälle med omfattande handel och hantverk av alla de slag.
Via Trehörningsjö järnvägsstation fraktades och omlastades stora mängder gods till och från inlandet
Trehörningsjö var på väg att bli ett produktions- och konsumtionscentrum och huvudort. Samhället Trehörningsjö kom allteftersom att flytta från kyrkbyn till stationssamhället, ca 3 kilometer österut.
Och bebyggelsen på "andra sidan järnvägen", ytterligare en bit bort var Karlsviken där de Sjödinska och Sjökvistska anfäderna bodde.
1836 började Trehörningsjö kyrka byggas med stor möda av bönder och torpare. Det var en liten församling med små resurser.
På 1860- talet påbörjades timringen av prästgården. Alla bönder och torpare som var uppförda på "arbetsturlistan" inom olika byar skulle vara försedda med full utrustning av timmerverktyg.
I prästgården hölls i början även skolundervisningen

Enligt jubileumsskriften ägdes byn 1845 av 4 bönder. Hur stor areal det rörde sig om är oklart. På 1870- talet kom nybyggaren Lars Nylén, född 1817 i Arnäs.

Anna Marias föräldrar Katarina Magdalena Söderlind och Lars Nylén

Anna Maria är den kvinnliga huvudpersonen i denna berättelse. och mor till min mormor Jenny.

Per Ludvigs föräldrar Märta Kajsa Mårtensdotter och Johan Sjödin, född Orsson

Per Ludvig är den andra huvudpersonen i denna berättelse och far till min mormor Jenny.

På 1860-talet gick bönderna i grannbyarna samman för att skaffa timmer och virke till prästbordets ladugård. En av de som ledde detta arbete var Johan Sjödin från Karlsviken, Anna Marias blivande svärfar.

De flesta barnen i Trehörningsjö hade sedan 1850 fått någon form av skolundervisning. Genom vandrande bostadslösa och obemedlade fattighjon som "gick på socken" skedde viss undervisning när dessa fick bo och sova en period hos någon av bönderna som hade plats.

1874 anställdes en särskild kapellpredikant och tillika skollärare, socknens förste. Denne Olov Lindblom gjorde den mödosamma flytten från Örnsköldsvik med sin familj, då med fyra barn. Kapellpredikant motsvarar nutidens komminister

Olov Lindblom var mångsidigt utbildad och kunnig. Förutom arbetet som kapellpredikant och lärare hade han uppdrag som lantmäteri och juridiska uppdrag samt förtroendeuppdrag.

Hans matematiska begåvning fick även mina anfäder i det Sjödinska hemmanet i Karlsviken ta del av. Olov Lindblom specialundervisade bröderna Per Ludvig och August Sjödin från Karlsviken.

Med jordbrukarbakgrund kunde dessa två bröder skolas till att bli vägbyggmästare respektive byggmästare. En anmärkningsvärd bedrift och klassresa på den tiden. Dåtidens stora barnkullar innebar ju också att alla inte fick plats att bo kvar på gårdarna utan fick söka sig andra yrken och utkomster.

Som lärare för barnen ute i byarna anställdes 1875 Anna Maria Nylén, endast 19 år gammal. Hon hade växt upp med litteratur som hennes far, sörköraren Lars Nyleén haft med hem från sina resor till marknaderna söderut. Och en av drängarnas uppgifter var att undervisa och förhöra barnen på gården.

Behöriga personer kom från Härnösand för att testa Anna Marias "bildningsnivå" och hon fick anställning som Trehörningsjös första lärarinna. Hon skulle undervisa barnen i alla åldrar i ute i byarna omkring. Trehörningsjö hade nu på två år fått två lärare. Mer om detta längre fram i texten om Anna Maria.

Efter nära 46 års arbete ansågs kyrkan klar 1882 och invigdes av biskopen i Härnösand, Lars Landgren.

Kyrkan i Trehörningsjö var alltså den centrala platsen fram till stambanans tillkomst. Trehörningsjös första "butik" startades 1886 av Lars Nylén och den fanns vid vägen i kyrkbyn. 1889 flyttades den till en tomt bredvid det planerade stationshuset.

De flesta var engagerade i kyrkan i form av kyrkogång. Det fanns en lag/plikt om att en person i varje hushåll skulle gå till högmässa i kyrkan varje söndag. Det innebar att fram till dess att kyrkan i Trehörningsjö var färdigställd, skulle en person från varje hushåll, om möjligt, ta sig till någon av kyrkorna omkring i, Gideå, Björna eller Nordmaling. För att inte slita sönder sina skor gällde det att under resans gång barfota ta sig över berg och vattendrag sommartid. Hur det gick för de som inte hade tillgång till häst och vagn snöiga iskalla vintrar kan man undra!

Förutom kyrkogång och stämma så var det ju förståss också tillfällen till möten mellan byarna där nya kontakter kunde tas.

På den tiden hade kyrkan stort inflytande och makt över församlingsmedlemmarna.Detta på både mycket gott men säkerligen, på den tiden, också mycket ont. Att "leva i Herrans tukt och förmaning" kunde säkert, för den som gjorde ett felsteg, få förödande konsekvenser.

I varje jordbruks hushåll ingick även pigorna och drängarna. Husbonden hade ansvar för att alla på gården "skötte" sig. Prästen besökte regelbundet varje hemman och då gällde det att alla i familjen och alla "tjänstehjon" kunde sin katekes. Alla förhören antecknades i kyrkoboken.

Lars Nylén var enligt olika uppgifter i de olika skrifter jag läst, jordbrukare, handelsman, fjärdningsman( polis) och rentier (levde på att låna ut pengar). Han bidrog med två delar till predikstolen som han införskaffade från Nordiska Museet i Stockholm, antagligen vid en av sina resor som sörkörare.

Den stora altartavlan är skänkt av storhandlaren Arvid Lundgren till minne av hans hustrus minne, Maria, Per Ludvigs lillasyster. Invigningen skedde på påskdagen 1910. Tavlan är en kopia av altartavlan i Molde kyrka i Norge.
Den andra altartavlan är skänkt av Anna Maria och Per Ludvig Sjödin. Båda tavlorna är målade av Charles Bylander 1910 och 1912.

Den stora kyrkklockan, gjuten och omgjuten i Ystad eller Sundsvall, är skänkt av Per Ludvigs och Anna Marias barn 1927, i samband med Per Ludvigs död.

Trehörningsjö bröt sig loss från moderförsamlingen i Arnäs 1822.
Trehörningsjö blev laga skifte 1864.

Landsvägen började byggas mellan byarna och isoleringen bröts. Man kan säga att Trehörningsjöbygden har varit en isolerad skogsbygd fram till 1880- talet, då norra stambanan byggdes.
1878 stakades för landsväg Gideå kyrka - Trehörningsjö kyrka. Bidrag beviljades 1883 mot att byborna skulle bidraga med egen arbetsinsats. 1892 bildades Arnäs Väghållningsdistrikt och många vägföretag vägprojekt kom igång. Trehörningsjö blev genom Handelsföreningen avsändningsort för ett stort område och både posthantering och övrig trafik var livlig runt förra sekelskiftet.

1893 - 1894 var det främst sprit, maltdrycker och spannmål som anlände med tåget och skogsprodukter som avsändes. Gods från södra Sverige omlastades i Trehörningsjö för vidare transport med hästforor ända upp till lappmarkerna

Från slutet av 1890- talet och ca 40 år framåt genomfördes många vägprojekt, vanligen med statliga bidrag så att de flesta inom församlingen skulle kunna ta sig fram.
Bröderna August och Per Ludvig Sjödin, som gått i lära hos räknesnillet, pastor Lindholm, blev arbetsledare inom vägbyggenskapen i Trehörningsjötrakten.

Per Ludvigs svärson, min morfar Arvid Vestrin kom också att arbeta inom detta område på 1920- 30- talet. Och på 40- talet blev P L Sjödins sonson, Arvid Vestrins äldste son, Sven Vestrin vägingeniör hos skogsbolaget MoDo.
Tillbaka till Innehållsförteckning

3 Skogsbruk, trä och sågverkshantering
Den första delen av följande text är skriven av min moster Greta Margareta Westrin till jubileumsboken 1991.
Av särskilt intresse för mig eftersom min morfar Arvid Vestrin ägnade en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt skog, på olika sätt, innan han övergick till verksamhet rörande vägbyggen.
"Skogen har alltid varit en tillgång för folk Nolaskogs, den gav timmer till husen och behövligt bränsle. I slutet av 1800- talet kom industrialiseringen i landet att märkas här norrut först genom skogsbolagen. De köpte gärna skogsskiften, i annat fall avverkningsrätter, ofta på 50 år. I vår trakt förblev huvudparten av skogsmarken enskild egendom långt in på 1900- talet.
Gideå&Husum med stor ångsåg i Gideå gav många jordbrukare arbete som huggare, med såg och yxa, under höst och vinter. Då fick "kvinnfolken" klara arbetet i ladugården förutom alla innesysslor som på självhushållningstiden innebar många verksamheter. Vidare anställdes av skogsbolagen körare som med häst forslade timret till vattendrag. Flottare hade under vårfloden ett hårt arbete med att få fram merparten genom bäckar, åar och sjöar ner mot kusten.

Bolaget Gideå&Husum, som hade kontor i Trehörningsjö, Aspsele, Hemling och Björna, köpte en del skogsfastigheter med uppodlad mark, den senare arrenderades ut eller överläts till en familj som med servitutsrätt fick "fri vedbrand".

Många Trehörningsjöbor har haft sin huvudsakliga inkomst genom anställning vid Gideå&Husum, som från 1903 samägdes av Mo&Domsjö. Den ursprungliga ägarfamiljen Kempe kvarstod som företagsledare och först in på 1900- talet kom namnet bort. Gideå&Husum Skogsfrö samlade in mängder med kott och byggde en "klängstuga" i Kyrkbyn. 1!940 brann stugan upp liksom faktorbostaden intill.

Under 1:a världskriget och mot 1930 framställdes stora mängder träkol och tjära i våra skogar av bl a Skogens Kol AB. Detta skeppades ut från Trehörningsjö järnvägsstation, likaså tändsticksvirke och ved i många, långa tågsätt. I slutet av 1940- talet började lastbilar transportera timmer till kusten där förädlingsindustrierna ligger. Numera är tyvärr den miljövänliga flottningen ett minne blott.

Företagsamhet, hoppfull håg och fantasi är ju utmärkande för Nolaskogsaren. Här har många av egen kraft lyckats skapa mindre och större företag, som exempel finns nära Husåns utlopp Kvarn nr 2 väl bevarad i Hembygdsföreningens vård. Kvarn nr 1 var troligen igång före sekelskiftet.

Nedanför Trehörningsjö järnvägsstation, vid Inre Lemesjöns strand, har det funnits två sågverk. I Husån, en km utanför samhället fanns också en ramsåg. Redan i slutet av 1800- talet fanns en liten men naggande god sågverksrörelse. Ett företag som så småningom skulle visa sig moget för expansion, vilket skedde när seklet var ungtt-, troligen 1903 då sågägaren P.M. Näslund byggde ut rörelsen i något större skala. I kompanjonskap med N.V. Lundkvist ordnade han så att ett mindre lokomobilverk kom till, vilket ytterligare utbyggdes inom kort.
Hela såganläggningen blev lagd i aska vid en brand 1921."

Vidare i Gretas text i jJubileumsboken står om såghus och fanérfabrik och annat. Och att sågverkseran fick sitt slut 1990 när den sista sågverksrörelsen jämnades med marken.

Trehörningsjö samhälle 1898

Skogsavverkningarna gav torparna inkomster, men skogsarbetet var hårt och under usla förhållanden.Tidigt på vårarna kom också flottningen igång i Husån och detta innebar också inkomster för männen.

Stora mängder träkol och tjära tillverkades i dessa trakter och transporterades till järnbruken söderut. Mellan 1870 och 1913 minskade antalet järnbruk från 380 till endast 140 och de nya tillverkningsprocesserna gjorde att träkolet inom många områden blev överflödigt och därmed blev åtskilliga arbetstillfällen bortrationaliserade. Tack vare järnvägen fortsatte dock produktionen just här ända fram till en bit in på 20- talet.

Min morfar Arvid Vestrin föddes 1872 i Ragunda och fick sin skogsutbildning vid Bispgården, Ragunda. Därefter väntade den första anställningen vid skogskontoret "Gideå & Husum" i Björna, Ångermanland. Arvid var också anställd en tid vid Nordmalings Ångsåg. Som skogsförvaltare med många anställda var Arvid också en tid i Tallsjö, nära Nyåker i Västerbotten. Antagligen var nästa anställning inom samma företag, Gideå & Husum, som ägdes av familjen Kempe och vars företag då expanderat.

Arvid var under en tid förlovad med en syster till kontorschefen Schmidt i vid företagets kontor i Björna. Denne kontorschef avstyrde denna förlovning och till följd av detta dog hon av sorg enligt min mamma Svea. Av TBC enligt Greta.

Nästa anställning var som chef och förvaltare för Kullabo i Trehörningsjö med ansvar för både jordbruk och skogar och många anställda såsom rättare, tummare, pigor och drängar.

"Bolaget", Gideå&Husum, hade tre kontor i byn, ett var i Kullabo. Förvaltarbostaden Kullabo var Arvids Vestrins hem vid hans giftermål 1915 med min mormor, Jenny Sjödin, dotter till vägbyggmästaren P.L. Sjödin och hans hustru Anna Maria, född Nylén. Arvid är då 43 år, Jenny 30 år.

1914 bröt första världskriget ut. Efterkrigsåren 1920 - 22 var krisår bl a för skogsbolagen som omorganiserades och för vid Gideå&Husum som då blivit Mo&Domsjö bortrationaliserades flera av kontoren. Arvid Vestrin startade egen verksamhet och flyttade till detn nyuppförda huset i Karlsviken där de fem syskonen Vestrin växte upp.

En av de anställda inom Gideå&Husum var inspektor Vincent, gift med prästen Lindholms dotter Estrid.
En av hans döttrar, Gunvor Lundberg, har skrivit två mycket läsvärda böcker om sin uppväxt och mycket om livet och människorna i Trehörningsjö.
Tillbaka till Innehållsförteckning

4 Livet runt sekelskiftet
4 :1 Sekelskiftet i "omvärlden"
För att få lite perspektiv på hur omvärlden, Sverige, ter sig vid förra sekelskiftet har jag här antecknat ett antal fakta ur några olika historiska uppslagsverk från biblioteket. Urvalet har jag gjort av det jag ansett ha anknytning och betydelse för just denna sammanställning.

Det moderna Sverige får sin början. I Sverige finns ca fem miljoner invånare. I slutet av 1800- talet var jordbruksbygderna överbefolkade och det var många nödår. De initiativrika yngre, bortåt en miljon svenskar, emigrerade till Nordamerika pga av fattigdom och drömmen om ett bättre liv eller på grund av religiösa skäl.

75% av befolkningen är bosatta på landsbygden.
Halva befolkningen trälar i ett gammeldags jordbruk.
Städernas underklass drar sig fram i smuts, sjukdom och fylleri.
Medellivslängden är 57 år för kvinnor, 55 år för männen.
Basfödan är enkel med rågmjölsgröt, saltad strömming, sill och potatis.
Brännvinskonsumtionen är mycket hög. 16,6 liter per svensk!
Industrialiseringen är påbörjad och skogsindustrin dominerar exporten.
Europas järnindustri ropar efter kol till sin hantering.

Vart åttonde dödsfall är orsakat av lungtuberkulos, TBC, och 2/3 av befolkningen hade varit eller var påverkade av denna åkomma!
Flera av barnen Sjödin samt Arvid Vestrin var några av våra närmaste som drabbades av denna sjukdom..

År 1900 finns ett 10-tal bilar i landet och ca 5.000 personer(män) tar studenten i hela landet. Kvinnorna räknas som omyndiga och har ingen rösträtt

I slutet av 1800- talet och in på 1900- talet gick också en religiös väckelse genom landet. Ur en av dessa väckelser kom bland andra Pingströrelsens grundare Lewi Petrus som både predikade och förskräckte med början en bit in på början av 1900- talet.

I denna sociala och andliga atmosfär var kvinnans självklara plats i hemmet. I familjejordbruken på landsbygden var detta en nödvändighet. Hushållssysslorna var krävande utan rinnande vatten och ofta utan avlopp. Tvätt skulle kokas och sköljas i vattendrag eller sjö. Mat skulle beredas av gårdens egna produkter och dessutom skötte kvinnorna i allmänhet ladugården med mjölkning. Därtill kom de täta havandeskapen och de stora barnskarorna.
1921 fick kvinnorna rösträtt och därmed också viss rätt till bestämmande i vissa frågor. Bättre folks döttrar kunde få bli folkskollärare eller enklare kontorister så länge de var ogifta. En kvinna som gifte sig blev åter omyndig. Ur boken "Oh ljuva ungdomstid" vill jag infoga ett urval av starkare formuleringar om hur det var då. "I Norrland kunde träpatronerna efter ångkraftens intåg lägga nya sågar vid havet vid lättåtkomliga hamnar. Stora skogar köptes från bönderna som ofta inte visste skogens värde och därmed blev lurade.
Många av de allra fattigaste, som knappt hade mat för dagen, lockades i "nödens år" till de moderna sågarna för att få arbete.
Sommarlönen år 1867 var för en sågare med 72 timmars arbetsvecka 15 kronor.
Dessa stackars utfattiga satar hade ingenting att säga till om. Rösträtten gick efter pengar. Ju rikare man var desto fler röster hade man.

Tiggeri, lösdriveri och utackordering skulle fångas in i en sorts fattigvård som så småningom blev 1871 års fattigvårdsförordning och 1918 års fattigvårdslag. Fram till dess hade man auktionerat ut både fattighjon och barn till den som tog lägst betalt. Utackorderingen eller bortauktioneringen kunde få de mest fasansfulla former när familjer splittrades. På sina håll hade man auktioner på fattiga barn i samband med sommarens examen i folkskolorna, vilket var ett bekvämt sätt för spekulanter på billig arbetskraft. Fattigbarnen fick sitta längst ner i skolsalen på bänkar utan ryggstöd så att bönderna kunde komma åt och känna på halsar och armmuskler.
Både under 1800- talet och i början av 1900- talet var livet ganska hårt för många barn. De vuxnas makt i hemmet, i skolan och i samhället var fullkomlig och misshandel och förnedring var ingen ovanlighet.
8 - 10 åriga både flickor och pojkar kunde ha tungt arbete 10 - 12 timmar per dag vid sågverken i Norrland och naturligtvis blev deras skolarbete lidande.

Bland den fattiga arbetarbefolkningen var nog lantarbetarna de mest utsatta. De hade inga rättigheter alls och för minsta protest kunde de vräkas med familj och bohag.

Om kvinnornas situation kan man läsa följande.
När manfolket dragit iväg till skogarna var det hustrun som fick klara det mesta. Hon fick sköta ladugården, fostra barnen, göra inköpen, ofta långa sträckor bort. Det var ofta många barn att mätta. Om vintrarna var det jobbigt. Ibland sinade brunnen och då fick man hämta vatten vid någon källa eller slå hål på bäckens eller sjöns is. Sedan fick man dra det tunga vattnet på kälken, på obanade, oskottade stigar.
Hade man tur fanns tillgång till häst men i de flesta fall hade mannen eller bröderna med sig hästen i skogen för timmertransporter. Vintern var lång och tung men till våren kom männen tillbaka från sina skogsarbeten för att starta vårbruket och kvinnorna fick hjälp med de tyngsta sysslorna.

Antalet ogifta mödrar ökade och de utomäktenskapliga barnen ansågs som sämre människor. De hade bl a ingen arvsrätt. Ofta blev kvinnorna tvungna att lämna barnen ifrån sig. Äktenskapet var fastställt av kyrkan och dess lagar. Allt därutanför belades med skamstraff, kyrkoplikt och social utstötning. Detta gällde den ogifta kvinnan som var en stor skam och ej fullvärdig medborgare i samhället."
Tillbaka till Innehållsförteckning

4 : 2 Sekelskiftet i Trehörningsjö
Huvudpersonerna i denna berättelse, Anna Maria och Per Ludvig Sjödin, har år 1900 varit gifta i 19 år.

Anna Maria är 44 år

Hennes föräldrar är 69 resp 83 år och bor i kyrkbyn

Per Ludvig är 40 år

Hans föräldrar är 80 resp 70 år och bor i bortre Karlsviken.

De har först köpt ett enkelt torp samt mark för en ko. Eftersom torparna som sålde sitt torp hade rätt att bo kvar i sin livstid byggde Per Ludvig först ett mindre hus på gården som blev det första hemmet.
Allteftersom har de skapat och driver ett stort jordbruk med många byggnader, kallat nämndemansgården eller morfarsgården, byggd 1889.
De har fått åtta barn varav sex är i livet i åldrarna mellan ett och 19 år.

Vid sekelskiftet är min mormor Jenny Sjödin 15 år, min morfar Arvid Vestrin är 28 år och de har ännu inte träffats

Jenny o Arvid ungdomsfoton

Min morfar Arvids mor Aurora var dotter till prosten Johan Sundelin.
Arvids far var läraren, orgelnisten och klockaren Nils Arvid Westrin i Ragunda socken, Jämtland. Han kommer från Njurunda socken i Medelpad. Detta tillägg finns med redan här som kanske en förklaring till det kyrkliga engagemanget och den, gammaldags högkyrkliga och stränga moralen som fanns i den Sjödinska familjen och som även skulle prägla den Westrinska familjen i aktiviteter, vanor och umgängessätt. Och som vanligt, observera att detta är min tolkning av de texter jag läst och det jag tycker mig ha uppfattat under mina levnadsår!

Trehörningsjö Hembygdsförening har gett ut stationskarlen Sunessons anteckningar om Trehörninggsjö åren 1898 - 1903. Han var anställd av SJ som biträde till den alkoholiserade stationsföreståndaren Eriksson.
Han började skriva om sina öden och äventyr när han blev pensionär på 1940- talet och i detta häfte finns verkligen mycket intressant att läsa om hur han ansåg att Trehörningsjö samhälle såg ut och fungerade runt sekelskiftet.
Så det finns all anledning att referera till en hel del i denna text.

Oscar den andre, kung över Sverige och Norge, stannar till vid Trehörningsjö station när han inviger den nya stambanan, och invånarna har klätt sig fina och sjunger för sin konung.
Trehörningsjö var 1891 ett blomstrande samhälle med omfattande handel, hantverksverksamhet och hade dessutom stor verksamhet rörande skogshanteringen.

Trehörningsjös pastor vid sekelskiftet var pastor Lilieqvist som hyrde in sig i Jan Ersgården i kyrkbyn 1890 - 1909 och drev eget hushåll utan piga istället för att flytta in i den fina prästgården.
Det är han som inleder det nya århundradet till kyrkklockans ringning i Trehörningsjö. Denne pastor var enligt Sunesson mycket omtyckt och sällsynt begåvad inom flera områden. Han hade börjat med att utbilda sig till läkare men avbröt de studierna eftersom han trodde mera på naturläkekonst. Han lär ha haft tre akademiska utbildningar. Han kom att bli Trehörningsjös naturläkare, homeopat, och de som anlitade honom när sjukdomen bröt ut lär ha blivit läkta. Förutom egen praktik hade han också skola för ynglingar som studerade irisdiagnostik. Här stod alltid en ström av sjuka människor. Han skrev en bok i naturläkekonst som såldes direkt eller via postorder för fem kronor med stor framgång vida omkring.
Han förskrev naturläkemedel som tillverkades enligt hans recept i Sidensjö kyrkby.

I Sidensjö hade startats en stor verksamhet som kom att sysselsätta fem personer med tillverkning och distribution av pastor Liliequists ordinationer.
Den man som startade detta företag visar sig vara en farbror till min farfar Anton Sundström.
Alltså min pappa Jonas Sundströms farfars bror= Janne Sundström, född i Hämra! Och vid samtal om detta kommer Jonas ihåg att han besökt denna verksamhet som bedrevs i Jannes stora hus vid flera tillfällen. Han minns de stora skåpen med glasdörrar och pillerburkar på hyllorna.
Dessutom är det Janne Sundströms eget förlag i Sidensjö som är utgivare av Lilieqvists storsäljande bok om läkekonst!
Den verksamhet som bedrevs i Janne Sundströms företag ledde till att Ångermanlands största postorderverksamhet fanns i Sidensjö!

Pastor Lilieqvist är 34 år när familjen Sjödins äldsta dotter Selma, 17 år, skall konfirmeras. Selma är min mormor Jennys vackra och intelligenta storasyster.
Tycke uppstår och de förlovar sig. Selma åker till Stockholm för att få bildning i språk, få kulturell skolning och annan erfarenhet för att kunna bli prästfru.
När hon kommer åter till Trehörningsjö, med en kanske ny världsuppfattningg, bryter hon förlovningen. Pastorn blir förtvivlad och lämnar sin församling i Trehörningsjö.

Jag har under min livstid aldrig hört talas om, att familjerna Sjödin eller Westrin eller någon av familjerna de umgicks med brukade alkohol. Jag har uppfattat det så, att de levde sina liv i "herrans tukt och förmaning", med en positiv betoning menar jag då.

Kyrkan och kyrkans aktiviteter liksom sång och musik, var det som familjerna samlades omkring när det blev någon fritid eller söndag. De umgicks med prästfamiljen och de andra familjerna som var kyrkligt aktiva. De ungas förbund, nykterhetsrörelsen och friluftsliv fick ungdomarnas engagemang om det fanns tid över. Barnen fick arbeta med gårdens sysslor i stor omfattning och skolarbetet uppmuntrades.

I Sunessons bok kan jag få ta del av en annan sida av detta samhälle som genomgår mycket stora förändringar i samband med järnvägens tillkomst. Och från att ha varit en tämligen isolerad by, med säkerligen fullständig social kontroll, kommer ju nu en helt ny värld av influenser, varor och aktiviteter som påverkar allt och alla.

Den alkoholiserade stationsmästare som Sunesson skulle assistera var "en i en hel flock kumpaner som opererade med smyghandel med brännvin och konjak så mycket att man kunde säga att hela samhället var ett bo av lönnkrögare".

Han beskriver mängden alkohol som passerar stationen som en hel spritflod. Spriten kom i fat om 312 liter och Ahlboms konjakskaggar á 20 eller 50 liter.
Från Själevads bryggeri kom ett par tre dagar i veckan lådvis med öl som ibland jäste så att golvet var neddränkt av denna dryck. Dessutom kom spritvaror och så mycket svagdricka att det täckte nästan hela golvet i tredje klassens väntsal.

Han beskriver också den prydliga Malmgrens gästgivargård som ett rikt hus, som blir rikare för varje dag genom, dels sin egentliga rörelse, men också för sin lönnkrog, liksom alla hotell och gästgiverier i hela Norrland.

Bönder och torpare fick extrainkomster av leveranser av kol och tjära i byte mot handelsvaror. Till varorna hörde brännvin och konjak som utjämnade likviden.

Männen for till skogs dagen efter tjugondag knut och började kolningen. I mars kom de första forona med kol och då fordrades tomvagnar för lastningen. Det kunde hända att det blev överproduktion och kolet fick tömmas på marken med stor risk för katastrof ifall brand skulle uppstå.
Senare kom utlastning av trätjära.
På våren var även flottningen en inkomstkälla för männen.

Under tidigt 1900- tal fanns två hotell, två banker, biograf och danslokal, café, skrädderier och Trehörningsjö var ett mycket aktivt produktions- och konsumtionssamhälle.

Och jag vill här åter påminna läsarna av detta att allt som står är vad jag tolkat från olika texter samt vad jag uppfattat vid olika samtal rörande ämnena i fråga.
Samma händelser har ibland olika datum beroende på källa, vilket också kan förvirra.
Tillbaka till Innehållsförteckning

5 Familjescheman och bakgrund Anna Maria Nylén, gift Sjödin
Född 1856 04 07 i Arnäs
Död 1947 01 30 i Karlsviken, Trehörningsjö
Hon blev 91 år


Tillbaka till Innehållsförteckning

5:2 Anna Marias mor och hennes föräldrar

Modern Katarina Magdalena Söderlind
Född 1829 12 20 i Brunnsnyland, Arnäs
Död 1892
Hon blev 63 år
Hon födde 10 barn varav 7 av barnen dog vid späda år.

Katarinas far Olof Persson i Brunnsnyland
Katarinas mor Maria Magdalena
Tillbaka till Innehållsförteckning

5:3 Anna Marias far och hans föräldrar

Fadern Lars Nylén
Född 1817 01 22 i Arnäs eller Dekarsön
Död 1910 i Trehörningsjö
Han blev 93 år

Lars Nyléns far bonden i Brunnsnyland 3 Olof Larsson född 1786
Lars Nyléns mor Anna Jansdotter född 1792
Tillbaka till Innehållsförteckning

5:4 De tio barnen Nylén födda i Arnäs
1855 01 12 Olov Alfred Död 1898 02 26

43 år

1856 04 07 Anna Maria Död 1947 01 30

91 år

1857 11 14 Lars

0 år

1858 11 03 Lars

28 år

1860 06 11 Jenny

0 år

1861 08 14 Johan

0 år

1862 09 02 Catarina, Evelina

2 år

1866 01 09 Per

1 år

1870 05 31 Johan Edvard

?

1874 Son

Dödfödd

Anna Maria 1856 04 07 - 1947 01 13300. Hon blev 91 år.
Läs mer om henne på annan plats.

Johan 1870 05 31 -
Hade tjänst vid Umeå Manufakturmagasin 1905 - 1907.
Ansågs vara praktiskt begåvad och gav sig iväg till Småland, Kalmar, Västervik. . 1918 - 1920
Kom tillbaka till Örnsköldsvik där han arbetade som bokhållare i det grossistföretag där även min mormor Jenny arbetade under en period.
De var vänner till familjen som ägde företaget.
När Johan blev gammal och sjuk flyttade han tillbaka till Trehörningsjö och bodde hos en släkting i Karlsviken resten av livet.

Lars dy. 1858 11 03 - 1886
Gift och fick 2 - 3 barn. Han arbetade som lantbrevbärare och hade lär ha haft ett extremt gott minne då han visste födelsedata på samtliga invånare i sitt stora distrikt.
Han drunknade i samband med en storm.
Hustrun flyttade då till en mindre gård i kyrkbyn tillsammans med en av döttrarna.
Två av hans barn emigrerade. En dotter, Jenny, kom tillbaka när modern blev sjuk för att sedan återvända ännu en gång till Amerika för att ännu en gång komma tillbaka.
Jenny gifte sig med Kalle Nordström.
Han blev kompanjon med Johan Hellström och de startade handelsbolaget Hellström och Nordström. Detta företag kom långt senare att bli en ICA- affär.
De fick en dotter, Gullan, Gunhild.
Johan Hellström är farfar till nuvarande landshövdingen i Stockholm, Mats Hellström.
Tillbaka till Innehållsförteckning

5:5 Om Lars Nylén

Anna Marias pappa Lars Nylén kom från jordbrukarfamilj i Brunnsnyland eller Nyland, Arnäs socken. Arnäs ligger nordväst om Örnsköldsvik.
Han gifte sig vid 37 års ålder med sin "piga" 1854 och de fick 10 barn varav endast tre levde längre än något enstaka år.

LN var född på ett lantbruk som de flesta i dessa trakter vid denna tid.
LN ville mer än att bara vara lantbrukare och blev "sörkörare/ forbonde".
Enligt Nationalencyklopedin betyder sörköreri följande: böndernas handelsresor vintertid från Västernorrlands och Jämtlands län till städer och marknader i mellansverige för att avyttra egen och andras gårdsavel såsom hemslöjd, lärft, säd, pottaska, skinn och fågel.
Sörköreri pågick främst från 1750 till ca 1850.
På marknaderna söderut inhandlades också sådant som det var brist på i hemmet eller sådant som kunde säljas vidare såsom lakrits, cigarrer, synålar, fiskekrokar, dynamit mm.
Lars Nylén hade, enligt funna dokument, en omfattande handel som han mycket noggrant bokförde. Han sålde och köpte begärliga varor som han vidare sålde igen. Man kan anta att det blev en summa över vid denna handel som han senare hade till sitt förfogande i sin verksamhet som rentier, utlåning av pengar mot en viss ränta.

Dessutom inhandlade LN böcker till sina barns utbildning.
Böcker inom områdena religion, natur, matematik, geografi och böcker av författaren Carl Olov Rosenius som många läste då.
Rosenius böcker fanns i många hem och de innehöll "dagliga betraktelser/ predikningar"

Rosenius(1816 - 1868) m fl var grundare av EFS, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 1856.

För sörkörare från dessa trakter innebar detta långa resor med samkörning flera i grupp, bl a för att avvärja överfall av rövare i Skuleskogen. ( Se Sörkörarestatyn i Örnsköldsvik).
Resorna kunde ta upp till en månad för att komma fram till marknaderna söderut, Härnösand, Uppsala och även Stockholm.
Gästgivarna som de passerade på vägen var skyldiga att ta emot både folk och hästar.

LN började så småningom också att intressera sig för och köpa delar till klockor som han senare tillverkade i hemmet och sålde vidare.
Detta blev en lönsam affär i Örnsköldsvikstrakten men detta ledde också till att handelsmännen fick LN dömd för att han idkade handel utan att vara handelsman tillhörande Örnsköldsviks handelsmän!

Lars Nylén sålde då sin gård i Arnäs och flyttade med hustrun till Ovansjö.
Han köper och säljer olika hemman inom Arnäs. Han begär sig i konkurs 1865.
1869 kommer han med familjen till Trehörningsjö kyrkby och blev 1870 nybyggare . i Trehörningsjöbygden som hade goda jaktmarker och fiskevatten.

Man kan anta att Lars Nylén Nylén haft en undangömd slant efter konkursen i Arnäs eftersom han kunde köpa mark. Hur stora arealer det handlar om finns ej angivet.
Han lät 1885 bygga en stor gård med ladugård norr om vägen och blev så småningom granne med den nyuppförda skolan.

Senare ägdes denna gård av familjen Nygren och kallades "Nygrenska Gården".
1894, när LN var 77 år, såldes gården till en Ögren
Året innan, 1893, när LN var 76 år ville han själv bli omyndigförklarad pga dålig hörsel och syn. Hans förmyndare blev mågen P.L. Sjödin

Som kuriosa kan nämnas att Lars Nyléns hemman nedmonterades i under slutet av 1990- talet och finns nu uppfört i Hudiksvallstrakten.

Att flytta från Arnäs till Trehörningsjö med en barnfamilj var en nästan omöjlig uppgift på den tiden eftersom varken vägar eller broar fanns i en dessutom oländig terräng. Fram till slutet av 1800-talet, var det 80 - 90 km mellan Arnäs och Trehörningsjö. Även de djur familjen ägde gick eller transporterades den långa vägen.
Tre kor, 4 getter, två bockar. Allt detta finns noggrant nedtecknat av LN.
Befolkning, i de små byar som passerades, hjälpte till med transporten och så småningom kom familjen fram.

Den dräng som anställdes på gården hos LN:s familj var läskunnig och hade också i uppgift att undervisa de fyra barnen och varje söndag ha förhör.
Böcker hade inhandlats på LN:s resor söderut och var förutom psalmbok och bibel även böcker om historia, natur, geografi mm.

Som jag också skrivit redan tidigare, blev Trehörningsjö runt 1890- talet ett blomstrande samhälle med livlig handel och kultur.
Och samhället hade nu flyttat från kyrkbyn till stationssamhället 3 km ifrån.
Lars Nylén var en av grundarna av Trehörningsjö Handelsbolag i slutet av 1800. Ett av de första företagen i Trehörningsjö.

Han var dessutom verksam som jordbrukare, fjärdningsman( polis) och rentier.
En rentier lever på eget kapital som han också kan låna ut till viss ränta till skillnad mot procentare som lånar ut pengar till ockerränta.
På den tiden ansågs det "fult" att både låna ut och att behöva låna pengar.

I Sunessons häfte finns mera intressant att läsa om denne, som det verkar, originelle och handlingskraftige person.
Tillbaka till Innehållsförteckning

6 Familjescheman och bakgrund Per Ludvig Sjödin, gift med Anna Maria Nylén
Född 1860 10 04, bortre Karlsviken, Trehörningsjö, i "urhemmanet"
Död 1927 02 04, Karlsviken, Trehörningsjö, i "morfarsgården"
Gift 1881
Blev 67 år


Tillbaka till Innehållsförteckning

6:2 Per Ludvigs mor

Modern Marta Kajsa ( Katarina?) Mårtensdotter
1820 - 1906
Födde 9 barn

Det äldsta barnet, Per Ludvigs storasyster, Sara, 1850 - 1924, var född före äktenskapet och finns därför inte antecknad alls i "Brattsbackaboken" där endast de 8 därefter födda finns antecknade.
Denna Sara var gift med Johan Ersson i kyrkbyn där de drev gästgiveri samt skjutshåll, ordnade begravningsfester mm i det som kallades "Janers- gården".

Det var också Sara som blev beskjuten av en man som sedan fick "avnjuta" tre års vistelse på Långholmen, enligt honom själv den bästa tiden i hans liv!
Som anledning till sin handling angav han "jag tänkte skjuta några pönder och några konor".

På denna gård bodde också den omtyckte pastorn och homeopaten Liliekvist. Konfirmationsprästen Liliekvist som en tid var förlovad med Per Ludvigs äldsta dotter Selma, hon då endast 17 år och han 34 år.
Tillbaka till Innehållsförteckning

6:3 Per Ludvigs far och hans föräldrar

Fadern Johan Sjödin
Johan Sjödin 1830 03 26 - 1909
Bonde i Karlsviken
Johan Sjödin föddes Orsson. Tog sig namnet Sjödin.
En broder tog sig namnet Sjökvist

Per Ludvigs farfar
Olov Ersson 1791 - 1875
Bonde i Karlsviken
5 barn = Per Ludvigs 2 farbröder och två fastrar
Olov, 1822, död 1896 tog sig namnet Sjökvist
Johan, född 1830, död 1909 tog sig namnet Sjödin, övertog hemmanet
Anna-Stina f 1816 samt Sara Katarina f 1818
Äldste brodern Erik född 1815

Olov Erssons mor, Kristina Mattsdotter, född 1755, död 1835

Per Ludvigs farmor
Sara Ersdotter 1792 - 1879
Dotter till bonden Erik Johansson i Karlsviken

Tillbaka till Innehållsförteckning

6:4 Om Johan Sjödin, född OErsson i bortre Karlsviken

Född 1830 - 1909
PL´s far
Då ägare till den stora fastigheten Karlsviken 1 på nästan 800 ha, som kom till släkten i början av 1800- talet.
Tack vare "klokhet"? såldes inte fastigheten till något skogsbolag och blev därför kvar i släktens ägo. PL föds på denna gård 1860.
Den stora mangårdsbyggnaden uppfördes 1890
Tillbaka till Innehållsförteckning

6:5 Per Ludvig och syskon
Sara 1850 - 1924 uä, gift "Jannersgården", kyrkbyn
Olof 1853 - 1896
Johan "Jösse" 1855 - 1947 övertog hemgården i Karlsviken
Erik 1856
Anna Karolina 1859 - 1951 gift Norgren i Nordmaling, barnmorska
Per Ludvig 1860 - 1927 vägbyggmästare
Brita Evelina 1862 - 1952 ogift, Karlsviken
August 1864 - 1932 byggmästare, Fredrika
Märta Maria 1867 - 1909 gift med handlaren Arvid Lundgren. Delägare i Nordens största HB.

Tillbaka till Innehållsförteckning

6:6 Om Per Ludvigs farfars mor och far och ytterligare två fadersgenerationer bakåt

På 1700- talet kom flyktingar över isarna eller sjöledes från Finska Österbotten. En sträcka på 90 - 100 km!
1715 kom Hans Persson, då endast 11 år, från Pedesöre, Jakobstad. Denne Hans är Per Ludvigs farfars farfars far.
Hans föräldrar bestyrktes vara "fattiga redbara människor från Österbotten".
Hans gifte sig med en bonddotter i Lögdeå. En son, Per Hansson, föds i Lögdeå 1724.
En av Pers söner föds 1757 och får namnet Erik Persson som gifter sig med Kristina Mattsdotter född 1755. Se schemat!

Kristina Mattsdotter och Erik Persson fick tillträda "hemman" i Gamla Nordsjö.
7 barn föddes mellan åren 1783 - 1797. 4 döttrar och tre söner.
En av sönerna, Olov, 1791 - 1875, blev "stamfar" till Sjödin och Sjökvist.

Fakta ur Brattsbackaboken sid. 372. 


Tillbaka till Innehållsförteckning                                                                                      

7 Om Anna Maria Sjödin, född Nylén, född 1856

Min mormor Jennyss mor.
Hon kom flyttandes till Trehörningsjö med sin familj 1870 från Brunnsnyland i Arnäs, via Ovansjö, där hon som liten levde med syskon på jordbruk, som de flesta andra.
Hennes far Lars Nylén, som man väl kan betrakta som både företagsam och äventyrlig, Lars Nylén var jordbrukare och sörkörare.

Som jag tidigare skrivit så kom pappan hem från sina resor till marknaderna söderut och hade med sig litteratur till sina barn och han anställde drängar som också skulle förhöra barnen. Anna Maria var mycket läsbegåvad.
Dessutom var hon både företagsam och praktiskt begåvad.

I Trehörningsjö växte hon upp i kyrkbyn.
Som 19- åring blev hon anställd som Trehörningsjös första kvinnliga lärare efter godkännande av stiftstjänstemän från Härnösand som gav henne "regelrätt" behörighet att undervisa.
Hon skulle undervisa barnen i de avlägsna byarna och bodde i 6- veckorsperioder i olika byar, inhyst hos någon av bondefamiljerna.
Hon var mycket omtyckt och hade oräkneliga Ggudbarn.
Sin första lön fick hon av kyrkoherden i Gideå som tyckte att det skulle finnas undervisning även för de som bodde avlägset.

Att som ensam kvinna hitta och ta sig fram till avlägsna byar utan vägar eller ens stigar, särskilt höst och vår när det inte gick att åka skidor framstår som både obegripligt och enastående!
Att så ung kunna ta hand om barn, och även vuxna, i alla åldrar och lära dem skriva, läsa och annat likaså är beundransvärt.
Antagligen skulle lärarinnan också själv hålla värmen i något av torparnas större rum som användes till undervisningen och efter dagens slut komma hem till sitt eget rum med vattenhink och vedkorg, själv laga mat och elda för värme och vatten.
Och så efter sex veckor ta sig vidare och börja om i nästa by.
När Anna Maria inte arbetade som lärarinna i de avlägsna byarna omkring Trehörningsjö bodde hon antagligen hemma hos sina föräldrar i kyrkbyn.

Kanske träffade hon Per Ludvig när han var i kyrkbyn för att få specialundervisning av mattesnillet Lindholm sommaren 1880.
Då var Anna Maria 24 år och Per Ludvig skulle fylla 20.

När hon var 25 år, 1881, gifte hon sig med Per Ludvig Sjödin från Karlsviken.
De fick samma år fick samma år sin första dotter, Selma.
De fick under en 15- årsperiod 8 barn varav två dogör som unga.

De köpte ett litet torp i Karlsviken där säljarna hade rätt att bo kvar i sin livstid. Det är den gamla bagarstugan. Från början fanns odlad mark jord för en ko.

Eftersom Per Ludvig hade arbete med vägbyggande och så småningom blev vägbyggmästare så innebar detta också att familjen fick kontanter.
Genom nyförvärv från det Sjödinska hemmanet i bortre Karlsviken kunde nyodlingsarbetet utvidgas. Fastigheten kom att innehålla 23 ha.

Så lät de bygga sitt första mindre hus och bryta bröt mera mark och allt eftersom byggde de upp ett för den tiden, större jordbruk som kunde producera och dessutom sälja både djur och gårdsprodukter. Den stora mangårdsbyggnaden kom också att kallas "nämndemansgården" och uppfördes 1889 och den stora ladugården 1910.

Anna Maria ansågs vara både bildad och praktiskt begåvad.
Mycket driftig och "sant kristen" som varje söndag såg till att några i familjen kom iväg till kyrkan som en engagerad fostrare. Hon lär ha kunnat både bibeln och psalmboken nästan utantill.

Hon var engagerad i föreningen "De Ungas Förbund", hon hade inhysta rallare som hyrde in sig mot betalning, hon älskade att läsa och handarbetade hela livet.
Hon spann och vävde och sydde allt och hade igång full produktion av allehanda varor hela vintrarna. Till detta måste ha krävts en god organisatorisk förmåga.
Och hon lär ha haft ett jämt och glatt humör.
Hon ansågs vara en förnämlig representant för den gamla bondekulturen i bygden.

Gården hade stor ladugård och stor kornhässja och blev ett mönsterjordbruk.
De blev allteftersom så "förmögna" så att sönerna kunde få högre utbildning. Sonen Johan blev civilingeniör i hamnförvaltningen i Stockholm, med tjänst närmast generaldirektören.
Som kuriosa kan berättas att beträffade Västerbrobygget så ansågs detta projekt ej genomförbart. Det var Johan som studerade stränder och undersökte förutsättningarna som behövdes för att så småningom komma på lösningen angående hur detta stora brobygge skulle kunna genomföras.
Han flyttade med sin familj till Poppelvägen i Äppelviken, Bromma.

Sonen och Lars blev fil. doktor och 1:a arkivarie vid i Rriksarkivet.
Hans familj kom att bo på Carl Larssonvägen i Ängby, Bromma.

Min mormor Jenny fick gå på folkhögskola i Hola, Kramfors och hushållsskola i Stockholm. Hon arbetade under ett antal år bl a hos en handelsgrossist i Örnsköldsvik där även morbror Lars Nylén arbetade en tid.
Hon var en tid förlovad med en man från Mellansel. Gifte sig sedan med min morfar förvaltaren Arvid Vestrin och de lät bygga sitt vackra Äppelviksinspirerande hus intill morfarsgården i Karlsviken.

Två döttrar blev kvar som jordbrukarhustrur, "fruar och husmödrar" i Karlsviken.

Storasyster Selma, som i tonåren var förlovad med prästen och homeopaten Lilieqvist gick i skola i Stockholm samt fick gick en universitetskurs i vävning i Umeå.
Hon var en tid butiksföreståndare i Trehörningsjö Handelsförenings filial i Norrfors där hon träffade sin man.
Selma blev jordbrukarhustru och blev änka vid 50 års ålder med två döttrar i 10- 12 årsåldern. Hon kom att bo i den gula gården vid järnvägsövergången.

Dottern Alida och svärsonen Jonas Näslund, bonde och kommunalnämndsordförande, övertog gården där Anna Maria bodde kvar till sin död 1947, 90 år gammal.
Alida var "kontorsduktig" och skötte en hel del av det administrativa arbetet för både sin pappa Per Ludvig samt sin man.
De adopterade dotter Ally Norén som så småningom kom att övertaga hemgården tillsammans med sin man.

Dotter Alma dog i TBC 23år, 1914.
Tillbaka till Innehållsförteckning

8 Om Per Ludvig Sjödin

Min mormor Jennyss far
Per Ludvig växte upp i det Sjödinska "urhuset" i Karlsvikens by.
Prästen, kapellpredikanten Olov Lindblom, var ett mattegeni som specialundervisade bröderna Per Ludvig och August Sjödin från Karlsviken. Med jordbrukarbakgrund som var det vanligaste på den tiden, kunde dessa två bröder skolas till att bli vägbyggmästare respektive byggmästare.
Vilket, som jag tidigare skrivit, måste anses vara "en anmärkningsvärd bedrift och klassresa för den tiden".

Per Ludvig ansågs vara sällsynt duglig och samvetsgrann och innehade obegränsat förtroende hos distriktets vägstyrelser och enskilda kan man läsa i olika texter.
Han var i 23 år ordförande i kommunalnämnden och i fattigvårdsstyrelsen samt i 13 år i kommunalstämman.
Därtill var han också nämnde- och landstingsman under ett antal år.

Om giftermål och utveckling av ett mönsterjordbruk finns att läsa under "Anna Maria". Förutom bonde/ jordbrukare arbetade han med vägbyggen i hela trakten under 40 års tid.
Han dog 66 år gammal i hjärnhinneinflammation


Familjen Sjödin. Foto taget 1911. Stående från vänster Lars, Alma, Johan, Jenny, Per Ludvig, Alida Evelina Sittande från vänster Augusta med sonen Johan Folke, Anna Maria, Selma.
Tillbaka till Innehållsförteckning

9 Per Ludvigs och Anna Marias barn födda Sjödin i Karlsviken
Selma Katarina 1881 - 1960 gm Otto Westerlund
död i Trehörningsjö
Johan 1883 - 1963 gm Augusta
död i Stockholm
Jenny 1885 - 1959 gm Arvid Westrin
Trehörningsjö
Alida Evelina 1888 - 1957 gm Jonas Näslund
död i Trehörningsjö
Alma Maria 1891 - 1914 dog av TBC
död i Trehörningsjö
Ingeborg Anette 1894 - 1894 blev endast 7 månader
död i Trehörningsjö
Lars Bernhard Ludvig 1896 - 1988 gm Ebba Johansson
död i Stockholm
Bror Gösta Eugen 1899 - 1900 Blev endast 9 månader
död i Trehörningsjö

Tillbaka till Innehållsförteckning

10 Slutord
Början av 1900 får bli lämpligt avslut på denna första del av släktkrönikan som handlat om mina förmödrar och förfäder i min egen födelseort Trehörningsjö.

100 år, ett helt sekel, har gått sedan dess och för att göra en avslutning kort har jag gjort en sammanställning av förmödrar som börjar med mina två dotterdöttrar Hannah född 2002 och Ellen Svea född 2004
7 generationer kvinnor under drygt 200 år!

Ellen Svea Lilly Sifvert 2004
Hannah Vilda Selma Sifvert 2002
Moder Anna Maria Sifvert född Nilsson 1972
Moder Maria Elisabeth Westrin Wernström född Sundström 1949
Moder Svea Maria Aurora Sundström född Vestrin 1918
Moder Jenny Vestrin född Sjödin 1885-1959
Moder Anna Maria Sjödin född Nylén 1856-1947
Moder Katarina Magdalena Nylén född Söderlind 1820-1892
Moder Maria Magdalena Söderlind 1700-talet?

Av både kvinnor och män blir antalet här redovisade generationer 11. Från den först nämnda 11-årige pojken Hans som kom över isarna eller sjöledes från Finska Österbotten till min lille sonson Max född 2004.

Del två av denna släktkrönika har jag tänkt skall ta sin början när barnen Sjödin fortfarande bor kvar hemma i morfarsgården i Karlsviken, i början av 1900.
Tillbaka till Innehållsförteckning

11 Källor
Greta Westrin
Folke Sjödin
Rut Westrin och hennes morbror Bergsten
Gunvor Wågström
Trehörningsjö Hembygdsförenings skrifter
   -   Uppgifter om ett stationssamhälles tillväxt
   -   Berättat om och från Trehörningsjö
   -   Händelser i Trehörningsjö 1898 - 1903
Folke Bäck
Vårt dramatiska sekel Karl Olov Andersson 1993
Hundra år i Sverige Hans Dahlberg 1999
Oh Ljuva undomstid 1990
Släkt och minnen Del 1 Gunvor Lundberg 1986
Trehörningsjö. Kyrksocken i norra Ångermanland Torsten Burgman 2004
Brattsbackabygdens Historia 1. ISBN 91 86 51 20 48.

Tillbaka till Innehållsförteckning

Synpunkter, kompletteringar och korrigeringar mottages tacksamt.

Liksom redan skrivna sammanställningar och informationer som jag kan ha glädje av när jag skriver fortsättningen. .

Maria Westrin Wernström i oktober 2004
epost

Tillbaka
Tillbaka till startsidan