ANNO 1688 d. 7 JUNI HÖLLS EXTRA ORD. TING UTI SÄBRÅ I BONDSJÖ LÄNSMANSGÅRD FÖR EN HÖGMÅLSSAK.

Befallningsman välaktad Eric Crusell satt som domare. Tolv nämndemän satt i rätten.
Befallningsman angav huruledes bonden Eric Jonsson i Norrmark klagade, att hans dotter Maria blivit våldtagen på en söndag uti marken vid allemannavägen av en bokhållare eller skrivare vid Lögdö bruk, Pierre Boivi,född på Forsmarks bruk av fransöske föräldrar. Han satt nu i arrest.
Eric Jonssons granne hade gått till kvarnen (nedanför båtsmanstorpet vid Norrstigen) för att mala tre 'mälden' säd eftersom kvarnen gick. Det var söndagen 13 maj och Pierre Boivi var på väg och red mot Härnösand för att betala några 'stavrumsfinnar; som arbetat åt bruket med skogshuggning.De skulle just segla hem till Finland igen - de var säsongarbetare här och kallades ibland isfinnar, emedan de kom över Bottenhavet sedan isarna lagt sig.
Grannens vittnesmål:"När jag ställt kvarnen och utsopat mjölet fick jag se karlen i svedjan liggande på flickan. Vad tjänar sådant om söndagarna, medan folket är i kyrkan? Men karlen låg på stintan kvar."
Han sprang så hemåt byn - karlen var ju beväpnad - och berättade allt för flickans mormor,"som bärjade skråla och låta illa och bad mig gå norråt och se efter stintan". Fär säkerhets skull bad han en granne följa sig. De tog yxa och stakoända med sig.
Stället låg trenne bösseskott (c:a 150 m.) från byn och allena en famn eller två från vägen. Kvarnen låg vid pass lika långt åt andra hållet. Men när de kom dit -"fransosen strax opp ifrån stintan tog peruken och hatten på, dem han lagt i ljungen där de legat." Han hade också värja och pistoler vid sadeln.
Karlen satte igång att rida det mesta han orkade. Jag frågade vad det skulle vara fär väsende på en fri landsväg? Flickan tog upp sitt kläde, som hon haft på huvudet och kom så gåendes till oss på vägen och snyftade något, men intet stort!"
Flickan berättade, "att hon med sin syster var gången i marken om söndagsmorgonen att geta boskapen, då denne karlen kom ridandes till oss och bjöd mig pengar, 4 öre silvermynt! Jag tog emot och tackade, men när jag ville gå sade han: "Du måste bida, jag vill ligga hos dej." Då föll jag på knä och bad honom gråtandes att få slippa.."
Domaren frågode hur fadern fått veta karlens namn. Jo, han hade först hört på Helgum (den gamla gästgivaregården) att bokhållaren varit där om söndagsnatten och sedan fick han veta vems häst han hade - Eric Svenssons i Öje.
Boivi hade sedermera givit fadern förlikning; 200 daler kopparmynt och en klädning till dottern. Fadern hade nöjt sig med detta. (Summan var det vanliga beloppet för en faders bröllopsgåva till en dotter.) Han hade alltså inte stämt Boivi inför tinget. Det gjorde däremot befallningsmannen som fått höra om dådet.
Fransosen blev rasande för att han fick sitta i arrest och framhöll hur oumbärlig han var vid konungens privilegierade bruk som skrivare, nu fanns det ju ej någon person med 'Competence'för skrivgöromålen därstädes.
Ja, se det skulle inte Boivi bekymra sig om, den saken var redan ordnad. (Bruksrörelsen ansågs ju oerhört viktig för Sveriges kung och landets ekonomi.)
"Därpå inkallades bemälte flicka med dess fader och tillspordes uti bokhållarens närvaro, vad de hade att besvära och klaga över. Då sade Eric Jonsson sig nu intet stort hava att klaga över, sedan han blivit förlikt med Boivi och flickan påstår sig intet vara av honom skändad, ehuru hon sig i förstone besvärade, att han varit med henne i "wärket och rifvits."
Flickan Maria Ericsdotter, som efter faderns så väl som gudfadern Olof Anderssons i Dala utsago, fyller sitt tolfte år Jacobi tid nästkommande - 25 juli - var alltså bara ett barn.
Tänk, att man t.o.m. måste fråga ut gudfadern om flickans ålder. En gudfar hade också stort ansvar för sina gudbarn. Man höll mer reda på namnsdagar än födelsedagar förr.
Detta mål vid tinget drar ut på hela fjorton sidor i protokollsboken. Det blir nästan en hel roman. Det är bara det viktigaste jag återger och 1600-talssvenskan har förenklats. Vi har dock fått en tidsbild från området vid Norrmark och Norrstigen med svedjor och kreaturs bete och kvarn i bäcken som rinner ned mot Nyland. Kvarnen låg inte långt från båtsmanstorpet och den kvartsmilhäll, som står där än i dag.
Vår och höst var det tillåtet att mala trots att det var söndag!!
För Boivi var det ytterst försvårande, att det råkade vara söndag och dessutom gudstjänsttid. Han hade förbrutit sig mot de gamla fridslagarna, som beskrives i Edsöres Balken och omfattar hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid. Man skulle kunna gå fredad på kyrkvägen och sitta i ro i sitt hem t.ex.
Enligt Hälsingelagen var straffet för en sådan här handling halshuggning! Sitt huvud fick Boivi behålla, men han miste äran! Säbrå tingsrätt hänsköt ärendet till Kongl.Hovrätten och utslaget där den 16 mars 1689 var:
Fri för Edsöre och skall plikta 40 mark silvermynt och stå uppenbar skrift. Han måste alltså inför för samlingen i kyrkan stå på skampallen, bekänna sin skuld och ånger och få förlåtelse.
Källa: Landsarkivet i Härnösand, s:a Ångermanlands domsaga AI:4, s.400-414.
Jag har normaliserat stilen och förkortat vittnesmålen betydligt.
Margareta Grafström


Tillbaka