Pingstakoja i Sörmark


Att fylla fem år och få en egen korg att bära pingstamatsäcken i med tomtebrus eller läskedryck och smörgåsar och ett ÄGG! - ett pingstaägg, det var livets höjdpunkt!
Till pingst skulle barnen i Härnösand med omnejd ut i skogsbrynen för att bygga kojor. Man fick vara borta hela dagen. Matsäcken var viktig! Ägget var viktigt! Man var inte bortskämd med att få ett helt eget ägg i vardagslag. Ägget var en primörvara för den högre samhällsklassen, vårprimör.

Härnösandsbarnen byggde små lövhyddor eller riskojor, nästan som små sommarstugor med en liten spis i ena hörnet, kaffebord och bänkar.

Kvällarna före pingst hämtade byns pojkar massor av granris. Flickorna trädde in riset mellan kojans slanor. Stommen till kojan stod kvar år från år.

Det är en mycket gammal tradition i den här bygden, i Säbrå, i Nora och Gudmundrå, Häggdånger och Stigsjö. Nittioåringar berättar, att när deras pappa var liten byggde man pingstakojor. (Nicke Sjödin f. 1887 Sörmark).

Flickorna kokade kaffe och gräddade plättar i den gröna kojan, som doftade så gott! Så hade man kalas där i flera dagar. Pingsten var något att fira det! Midsommar var ju bara en dag och före den donade och fejade man i fäbodarna och hade inte tid med annat. Hos bagaren köpte man hela klädkorgar fulla med två-öres bullar! En slant hade man tiggt av sina föräldrar och så salade man ihop.

På pingstdagen skulle de äldre bjudas in på kaffe. Tänk så underbart att få tränga ihop sig i en skönt doftande pingstakoja, sitta med kaffe och bullar och sjunga världens alla visor! sedan lekte man på ängen utanför världens alla lekar i fyra dagar! "Vi hade så ont i fötterna efteråt, att man knappt kunde gå på en hel vecka!" Ringlekar och kurragömma och ALLT! Sista paret ut var den mest älskade leken. Då fick man ju chanden att hålla om varandra! Arbetsdagarna var så långa förr och man hade så få tillfällen att träffas, avstånden var långa. Vilken lycka när cykeln uppfanns.

Kämpalekar av alla slag! "Det blev aldrig riktigt roligt, förrän de äldre också kom!" Till och med gamla tanter hoppade bock så att de långa kjolarna åkte över huvudet på "han som sto bock" ("natta i Näsåker). Ja, sen lekte man "när kära slogs på stånga, dé vá dé roligaste av allt, särskilt om farsan eller morbror Melker vann!" Man hade halm i säckarna och bultade på varandra ordentligt om man kunde hålla balansen på stången. Ungdommar som hade arbete i södra Sverige försökte komma hem till pingst. Man längtade till pingsten.

När folklivsforskaren Levi Johansson cyklade runt här i början av 1900-talet och fotografeade och intervjuade folk tog han ett foto av en liten koja i Sörmark, den sydligaste byn i Säbrå. "Den kojan hade min pappa satt upp av en gammal mycket större koja som rivits, som funnits när han var liten. (N . Sjöström, f. 1887). Men på fotot står det i Nordiska Museets amlingar, att det är taget i Hässjö, men det är fel. Han gick in till min mamma och bad henne göra iordning pingstamatsäck i korgar och sätta löv vid kojans dörr, så skulle det se ut som pingst och fick vi tre ungar sätta oss framför dörren". En bonde som hade råd att kosta på bräder och spik kunde sätta upp kojan av trä också.

När Torbjörn Fälldin var liten fanns också den här sedvänjan. Man började vara i kojan redan till Valborg och hade med sig knäck.

På annandag pingst tände man eld på högen med fjolårsriset som man städat ihop och fick en riktig "minnesbrasa". Att tända valborgseldar var int så vanligt här förrän på 20-talet.

Tomtebrus, som alla äldre minns, köptes i en liten plåtask med en liten tomte utanpå. Det var ett knallrosa pulver, som blandades ut med vatten och porlade som läskedryck. Numera har man kunnat köpa det i smala glasrör, men nog var tomten mycket roligare. I Säbrå har vi i skolan tagit upp den här sedvänjan och byggt pingstakojor ibland. Hembygdsföreningen bukar ha en koja.

Pingstaägget. I arbetarkvarteren på Rotudden i Härnösand bodde en fattig familj vid 1900-talets början. "När mamma kokade ägg nån gång fick vi barn bara en skiva var på smörgåsen, därför var det så märkvärditt me de danne pingstaägget - ett alldeles eget ägg - man gick å vänne å vred på ne hela dan å nändes int å äta opp´ne innan man man bestämde sä för å äta ne"!

Det var inte så annorlunda i de små byarna utanför staden. En nu välbeställd bondmora berättar hur det var i hennes barndom i Aspnäs: "Hönscha dom had´n mörk´n vrå där i lagårn å satt int igång me å värpa förn sola börjä på lysa. Så dom första äggen sålde mamma ti stassborna så dom fick påskaägga dom, men vi fick vänta te pingst´n vi, men vi fick goda smörgåsar i pingstmatsäcken å tomtebrus å bullar å vi barna vi visst int hur fort vi sku kommä ut på pingstamorron. Man sku risa kojan å leka å äta hela dan. Dä va de roligaste vi visste"!

"Jaa så roltt som vi hade då, dä har dom inte nu för ti´n"!!

Jag frågade: "Men brukar ni inte gå i kyrkan på pingsten"? "Nä men tok heller, va´ tror du barna då sku ha sagt - om vi int va hemma å lkete me dom, nää stinta, no´ va vi hemma no´"!

Pingstakojan byggdes gärna på någon hög plats med utsikt över byn eller på ett berg med en platå där man kunde leka i närheten. Den sista kojan i Säbrå byggdes i Huggning 1954.

(Mina intervjuer om den här seden är gjorda på 70-talet.)

Margareta Grafström


Tillbaka