När koleran kom till byn Hårsta 1871

"Enligt ett rykte, som i dag spritt sig i staden, skall Kolera hafva utbrutit ej fullt en mil hårifiån, en finsk arbetare, hwilken förliden onsdag anlände hit med ångfartyget Sundsvall och dagen därefter erhöll arbete i Horsta by af Säbrå socken, insjuknade derstädes häftigt på lördagsmorgonen under hwad det uppgifwes, i koleraartade symptomer samt afled inom tjugofyra timmar. I samma hus skola derefter fem personer hafwa insjuknat, af hwilka dock twå numera anses utom all fara."

Onsdagen den 6 september kom alltså Johan Nilsson Bertell från Munksala socken med fartyg från Vasa till Hämösand. Han fick i uppdrag av garvaremäster Tynelius att söka bark till garvning. Han gick utåt Säbrå och tog kustlandsvägen (den tidens E 4) mot Hårsta. Han gick alltså över Helgumsbron och förbi milhällan i Helgum och upp för backama mot skogen och följde vägen fram till Hårsta.

I nedförsbacken och vid skogens slut öppnade han grinden och den lilla byn låg framför honom. På andra sidan sjön låg Hållänge såg. I byn skulle man böija med kornskörden. I den andra gården såg han bonden Johan Öberg ute på gården och frågade om arbete.

Om Johan hade nekat honom kanske det blivit Nyland eller Hällenyland som drabbats. Ty vid torpet längre bort i Hårsta hade man tilläckligt med arbetskraft och hade kanske inte heller råd att anställa en extra man.

Folk inne i Hämösand måste ha slivit oerhört förskräckta, då de läste tidningen den 13 september. Trots att pest och kolera var de allra värsta farsoterna ingick artikeln i tidningen med en vanlig liten rubrik i den löpande texten. Den är lätt att missa, inte dagens braskande rubriker!

Johan Nilsson dog den 10 september. Med finsk sisu hade han nog försökt hålla sig igång så länge som möjligt tills han blev så svag att han inte orkade längre.

Ingen i Hårsta kunde väl ana vad ödet hade i beredskap åt de flesta av dem - av gråt och sorg.

Bondehustrun i gården, Anna Brita Olsdotter, som antagligen sett till Johan i hans sjukdom, blev själv sjuk och dog på onsdagen den 13:de. Hon var 48 år. Dagen efter dog den 25-ånge sonen Olof och den 16:de avled också fadem Johan Öberg 49 år.

Vilken tragedi!

De hade en lilldräng på 13 år från Stigsjö, Jonas Persson, också han hade blivit smittad och dog på tisdagen den 19:de.

Den 16:de var artikeln här ovan införd i H.P. Då hade provinsialläkaren Lars Bergström varit ute i Hårsta. Han meddelade då att 12 personer insjuknat och att tre avlidit.

Herr landshövdingen Weidenhielm for också ut till byn och man beslöt om åtgärder. Man brände enris och tjära och skulle gurgla sig i vatten utspätt med vami trätjära.

Johan Höglund i Nyland, f. 1911, berättar att hans svärfar Erik Nydén i Nyland, f 1883, sa att när koleran gick i Hårsta så tog alla som reste genom byn en trästicka doppad i tjära i munnen för att inte bli smittade av lyften i byn. Man trodde förr, att smittan låg i luften och man höll dörrar och fönster stängda. Men sjukdomen gick inte att hejda.

Den 20 september läste man i H.P.

"Koleran har tyvärr ännu icke upphört, utan fast hellre, wisat sådan intensitet, att 16 personer hwilka från farsotens början insjuknat, icke mindre är 10 aflidit. Byns befolkning utgör inberäknade 16 mindeåriga bam, om- kring 40 personer, boende i fem särskilda åbyggnader, af hwilka ingen blifwit från sjukdomen skonad, men i den gård hwarest forsta dödsfallet inträffade, hafwa ytteriigare fyra personer aflidit.

De sjuke hafwa varit från och med 13 till 70 år, men barnen under förstnämnda ålder hafwa icke angripits, oaktat de med tunn och ofullständig båda kropps- och fotbeklädnad samt således lätteligen blottställda för förkylning nära oafbrutet med de sjuke haft beröring.

Hittills har smittan inte trängt utom byn, hwarest en sjuksal med sex sängar och tillräckligt antal sjuksköterskor, blifwit inrättad, samt provinsialläkaren dagligen och stundom äfwen nattetid gjort besök. Wäderleken har varit stormig och kall, ömsom torr och fuktig utan att på sjukdomen utöfwa inflytande."

Vilka bodde i granngården Hårsta nr 1, och hur gick det för dem? Hemmanet ägdes av den unge bonden Per Nilsson Holmberg 32 år. Hans hustru hade dött tre år innan koleran kom till byn. Hon hette Magdalena Charlotta Grafström och var född i Grifhäll. Gamle bonden Nils Persson, född 1807, var födorådstagare. Inte hade han väl trott att han skulle bli bonde på gården igen, men så blev det.

Sonen Per blev smittad och dog, likaså dottern Sara Stina, som bodde kvar på gården. Hon var 35 år. En 29 år gammal son Olof, stannade inte här utan gifte sig till Norrstig. Gamle Nils Persson och hans gumma Sara Greta, f. 1805, fick lov att ta hand om sina barnbarn, Sara Petronella sju år och Ida Margareta 6 år. De hörde till de barn i byn, som inte blev smittade.

Hos Öbergs hyrde arbetaren Erik Wikström från Mon i Viksjö medan han arbetade på sågen i Hållänge. Han kom aldrig mer tillbaka till Mon. Den 17:de dog han.

Nu hade de som bodde längsta bort i byn blivit sjuka, torparen Anders Hamreus, f. 1802 och Christina, hans hustru, f 1803. De avled den 19:de och 20: de.

En kvinna Sara Olsdotter 71 år blev sjuk och 8 dog den 21:a. Samma dag avled Johan Hamreus från Stigsjö. Kanske var han en ung släkting och dräng på gården. Kyrkboken visar inte varifrån han kom. Hamreus torp låg på den övre sidan av vägen.

Här i gården fanns två små flickor, lika gamla som Sara och Ida och de drabbades inte heller av koleran och inte heller deras föräldrar.

Släkten Hamreus hade bott här sedan 1700-talet och en av dem var sockenskräddare på Gustav III:s tid och hade biskop Kiörning och självaste biskopinnan till faddrar försina barn. Men Per Hamreus som nu bodde här var sockensnickare. Alla hans fem barn klarade sig från Koleran. Den 27 september skrev H.P. att nu "ansågs Koleran i Hårsta by hafwa upphört".

8 personer hade insjuknat och därav 12 dött. När provinsialläkaren den 13:de konstaterat att sjukdomen var kolera bestämdes att en ny kyrkogård skulle inrättas i skogen ett stycke från skolan i Byåker.

Där finns nu ett högt kors med tio namn inskrivna på en plåt. De två första som dog, finländaren Johan Nilsson och bondehustrun Anna Brita Öberg hade begravts på den vanliga kyrkogården innan man kände till orsaken.

I Boken om Säbrå av Tyko Lundkvist står det att "tre modiga män" fick i uppdrag att dels hjälpa till med skörden i byn och dels att snickra likkistor och frakta de döda till kyrkogården. För smittans skull borde gravarna grävas dubbelt så djupa mot vanligheten.

Matte Edin från Helgum hörde till de modiga och för den skull fick han en lägda uppkallad efter sig i Helgum, "Matte Edins lägda"' den andre var Daniel Vallin i Dunderkläpp och den tredje, båtsmannen Lars Lindström. Till så många kistor behövdes mycket spik. Matte måste några gånger åka in till staden till järnhandeln. När ägaren hörde och såg honom komma med häst och kärra sprang han ut och kastade ett spikpaket mot Matte. "Här har du, du behöv int betala"! Folk var oerhört rädda och spik var dyrt! Denne Matte var en fattig stackare. I slutet av sin levnad fick han av fattigvården ett par vadmalsbyxor. Det var honom väl unt!

De tolv som dog den 10/9 - 29/9 1871

Johan Nilsson Bertell
Anna Brita Olsdotter f. 1823
Olof Öberg f. 1846
Johan Erik Öberg f. 1822
Sara Christina Nilsd. f 1836
Erik Wkström från Mon
Anders Hamreus f. 1802
Jonas Alfred Persson f. 1858
Per Nilsson Holmberg f. 1839
Christina Hamreus f. 1803
SaraOlsdotter f. 1804
Johan Hamreus från Stigsjö

Koleran är en tarmsjukdom med häftiga kräkningar och diarré. Man smittas av en bacill Cholera asiatica och inkubationstiden varierar från en till fem dagar. Sjukdomen har uppstått i Asien vid Ganges och Bramaputras flodmynningar i Indien. År 1817 härjade koleran i hela Indien och i Kina. På 1830-talet kom den till Europa via Ryssland. 1832 till hamnstäder i Norge. Ett par år därefter hade vi koleran i Sverige. 1835 härjade den åter här och 1865 gick den i Haparanda. Gävle drabbades 1872. Säbrå nämns inte i Nordisk Famljebok, varifrån jag hämtat uppgiftema ovan. (se"kolera".)

Källor: Hämösands Posten 1871 13 - 27 september. Sambiblioteket Hämösand. Härnosands landsarkiv. Säbrå kyrkoarkiv. Husförhörslängder och födelseböcker. Lundkvist, T Boken om Säbrå. Sporring, G. s, 493 f H-sand 1971. Wik, H Härnösands historia del III s, 262, Härnösand 1981. Meddelare: Rut Holmberg Nyland f. 1926. Johan Höglund Nyland f. 1911. Osvald Åström Hårsta f. 1921. Eva Sjöström Lockeby. Sara Petronella var Evas mormorsmor.

Research - Margareta Grafström.

Det har stått i hävderna att nästan hela byn dog ut. Nu var det väl inte fullt så illa, även om det var hemskt nog. Några av de överlevande vill jag skriva om, bl.a. Sara Och Ida.

Sara Petronella f. 1864 finns inte inskriven i födelseboken för Säbrå. Ida Margareta är född 1865 den 10 juni. De båda flickoma växte upp hos farmor och farfar och bor kvar hos dem ända tills de konfirmeras. 1880 får Ida plats som lillpiga hos Pehr Holmström i Locke, gift med Sara Cajsa Wiklander. De har en son Olof f. 1879. Ida blev förståss bampiga åt den lille Olle. När hon var 12 år och hälsade på här, föll hon från ett hölass och skadade sig så svårt att hon blev låghalt för resten av livet. Ingen tänkte på att fara till doktorn med flickan i slåttanstider.

Ida kom så till Locke och gifte sig med Jonas Pettersson från Tuvan. Han köpte ett hemman i Locke och han och Ida fick sju pojkar. Sara blev gift med Petrus Fällström i Ytterfälle och de fick fyra barn.

Olof Holmberg f. 1842, sonen i Hårsta nr 1, som flyttade till Norrstig var gift tre gånger. 1884 gifte han sig med Brita Erika Boström från Bondsjö. Med henne fick han sex bam. Han blev välbeställd bonde och varje jul for han med häst och släde och hämtade små brorsbam Sara och Ida. Vilken dag för flickoma. De fick äta av den goda julmaten, det sägs, att det var enda gången på hela året de fick äta sig riktigt mätta.

En av Olofs och Britas söner, Nils Oscar, f. 1885, blev gästgivare i Norrstig och gifte sig med den vackra gästgivaredottern från Östersjäland, Agnes Helena f. 1893. De fick 1916 dottern Anna Brita som blev gift med källarmästare Börje Lunddahl från Arild i Skåne.

De drev tillsammans Frimurarna i Härnösand, Sankt Petrilogen i samma stad och till sist Appelbergs i Sollefteå. Gästgiveriet i Norrstig låg under Holmbergs tid i Göran Anderssons gård. I närheten låg dansbanan Björkhagen. Släkten Holmberg har många ättlingar i Säbrå och i Härnösand.

Margareta Grafström



Tillbaka