Ett sjömansbrev

England och Liverpool,20 September 1875
Min hulda broder Martin. Din kärkomna skrifvelse har iag med vördnad och äfven med sorg Jenom Läst, hvaruti iag finner, att vår hulda mamma är med DÖDEN undergången, hvarpå vi befinna oss moderlösa. Ja, du må tro, att det blev varmt omkring mitt hjerta då iag med tårfulla ögon såg de få Bokstäver Ljuda - Din moder är från Dig tagen.
Men Herren Gud gör alt efter sitt allvisa råd. lag hopas, att Du även kan sörja för dig sjelf om Gud är med dig.
Jag får underrätta dig, att iag mår för närvarande utmärkt bra hvarpå iag hoppas, att dessa få rader möta eder alla uti samma goda förmån än. Hälsa Fader Frånström från mig. lag kommer ej hem denna gång. Skeppet Abraham Lincoln Ckaptin Joh. Altin var här och är nu gån till Hernösand och mönstarde hela besättningen, men iag kunde ej bliva afbetalt ifrån Amerikanaren förrän iag kommer till New-Orleäns. Vi är nu klara att segla denna vekka, om alting går väl. Du sade att du ville bedja Johan Erick att skriva till mig, när som du får min adräss, så kan det väl hända, att iag kunde skriva till honom, fast werlden är vid, ty det blir omkring 2 månaders resa från här till Nevorleäns och då blir iag troligen der hela vintern, om ej tiderna är altför dåliga. Om Gud spara mitt Liv, så är iag der om Julqvällen lika välkommen som hemma, men hemmet är det bästa framför alt.
Dyre Broder Isak. iag önskar dig Herrens Wälsignelse och hans Ledande Ljus jenom denna Jemmerlig verlden, ty det är öfver alt samma vedermöda, men när Gud gifver dag, så fins äfven försårg för hvad han skapat.
Jag vill komma hem till nästa sommar och då tänker iag att Johan äfven vill komma hem.
Kärliga hälsningar till Maria och Erika Frånström, men iag tänker, att dom har glömt bårt mig nu på denna tiden, så att dom ej vill känna mig.
Jag är glad, att du är i Tjenst hos min gamla husbonde, ty iag vet att du har der hans faderliga omsårg. Ty iag vet, att iag var af Honom väl behandlat, när iag tillbringade nära 3 år i hans beskydd, hvarpå iag Tacksamt nu honom vörda. herrens frid önskar iag eder alla. Adjö denna afton.
Acktningsfult Dan. Selander

Daniel(Dan) Selander, som skrivit brevet, är här 27 år och har i flera år seglat på "de sju haven". Han har t.o.m. börjat skriva engelska ord, fast med svensk stavning. Martin Isak (kallas med båda namnen) är 18 år och hans lillebror. Han tjänar nu dräng i Jude hos Daniels gamle husbonde, Erik Frånström, 65 år, där Daniel var i tre år och blev "väl behandlat". Det är tankeväckande, att läsa något sådant, när man så ofta i arbetslitteraturen mest läser om hugg och slag. Han minns särskilt flickorna i gården, Maria, nu 24 och Erika, 16 år, men undrar om de kan minnas honom. Johan Erik, den tredje brodern är 23 år och sjöman även han. Modem, som dog 1875, när brevet skrives, var Brita Persdotter Söderqvist och blev 52 år. En kista, märkt med hennes initialer B.P.D. finns bevarad hos Johans sonson Ture Selander i Härnösand.
I Sjömanshusets mönsterrullor på Landsarkivet i Härnösand, signum EIII:25 och D Ia:5 ser man att Daniel i januari 1872, tre år innan brevet skrevs, mönstarde på Abraham Lincoln i Penasacola i Flo- rida. Kaptenen var då Gustaf Östlund från Gudmundrå. I oktober - 72 anlöpte skeppet London och i maj -73 kunde man möta våren i Härnösand, så även Daniel efter 17 månader och 2 dagar i tjänst som "konstapel" på skeppet d. v.s. proviantanskaffare i hamnarna.
Det här ståtliga fartyget måtte ha väckt stor uppmärksamhet, när det seglade in i Norra Sundet och kastade ankar i hamnen. Östlund mönstarde av och en annan känd kaptenssläkt tog vid först med Johan Altin, d.ä. Han hade anknytning till Ådalen och var gift med en Vedaflicka, dotter till Jacob Bolin. Från 1873 till -75 var Altin skeppets befälhavare och seglade även han på Västindien och USA. Den 20 september 1875 möttes Daniel och kaptenen Altin i Liverpools hamn, men då kunde inte Daniel mönstra på tillsammans med svenska kamrater och segla till hemlandet, ty han var bunden av ett kontrakt med en "amerikanare".
I Västindien och längs de vackra Karibiska öarna rörde sig Daniel från Högsjö och Säbrå isamma farvatten som Christoffer Columbus nästan 400 år tidigare. Daniel kunde berätta om Pensacola Bay och om Floridas sandstränder, om palmer och konstiga djur och hade med sig härliga sydfrukter och doftande kryddor. Världen vidgades och kom förunderligt nära hemma hos den ångermanlänske bonden, som var glad att se sin pojke välbehållen hemma igen.
I dag har detta Florida kommit oss ännu närmare, åtminstonde i alla färggranna reseannonser, i filmer och i lockande TV -reportage.
Vilka utländska varor var så efterfrågade här hemma, att redare och sjökaptener fick så stora pengar på kistbotten, att de kunde donera tusentals kronor till Härnösands stad?
Tullkammaren journaler ger besked. (Jag valde året 1876; G IIa:7)
Balar med kaffe, cacao, socker, ris, sirap, kryddor, bomullsgarn, indigo och koschenill, segelduk av linne, bindgarn, hampa, konjaksfat, viner "af drufvor" m.m. Efter l 880-talet började också amerikanskt fläsk importeras.
Margareta Grafström
Tryckta källor:
Hj.Nordén, Skepp Skeppare Skeppsredare på 1800-talet i Härnösandsområdet, 1925
H. Wik, Härnösand.; historia III, 1981


Tillbaka