Sven Vallmark


"Att slå ihjäl tiden är att såra evigheten"
(Ordspråk tillskrivet den amerikanske författaren Henry David Thoreau.)
Inledning
För åtskilliga svenskar är Sven Vallmark intimt förknippad med Sovjetunionen. Han var under 1950- och 1960-talen det svenska örat mot öster. Radion och tidningarna var de viktigaste medierna. Det kalla kriget pågick för fullt och objektiv information från Sovjetunionen var svår att finna. Från början av 1950-talet till 1972 arbetade Vallmark som frilans vid dåvarande Radiotjänst AB - från 1958 Sveriges Radio AB - samt Dagens Nyheter. Intresset i Sverige för Sovjetunionen var under denna tid omfattande. Genom sina kunskaper i ryska och analytiska förmåga kom Sven Vallmark att skapa en egen nisch bland svenska skribenter och journalister.
Efter att Sven Vallmark avled i oktober 1988 levererades hans personarkiv till Landsarkivet i Härnösand. Arkivet, vilket omfattar 108 volymer, är till största del tillgängligt för forskning. Undantagen är fem volymer innehållandes dagböcker 1944-1988 för både Sven Vallmark och hans hustru Laila, korrespondens 1981-1988 samt handlingar angående ordenssällskapet SHT. Hans samling rysk litteratur finns vid Mitthögskolan i Härnösand medan åtskilliga föremål med anknytning till Sven Vallmark återfinns vid Länsmuseét Västernorrland.
Privatpersonen
Sven Vallmark föddes i Härnösand 1912. Hans föräldrar var seminarieläraren Robert Vallmark och Tekla Ryberg. Sven Vallmark blev 1937 fil mag vid Uppsala universitet. Under fyra somrar i mitten av 1930-talet hade Vallmark ett sommarjobb vid fängelset i Härnösand. En av fångarna, den för mord livstidsdömde Bruno Poukka, kom att lära Sven grunderna i ryska. Finländaren Poukka hade enligt egen utsago tjänstgjort i den tsarryska kadettkåren i Petrograd.
Dock var den pedagogiska kvalitén på undervisningen inte den bästa. En gammal sliten rysk ordbok fanns till handa, men företrädesvis skedde undervisningen medelst “pekmetoden“. Denna undervisningsmetod gick ut på att Poukka pekade på något föremål, t ex ett fönster för att därefter säga den ryska termen “akno“, varpå Sven sade efter.
Tuberkulos
Efter beredskapen 1940 inträffade något livsavgörande, Sven drabbades svårt av lungsot. En läkare konstaterade 40 graders feber och hög sänka, och sjukskrev honom. Väl liggandes till sängs i sitt vindsrum började Sven efter ett par timmar hosta upp ljusrött, arteriellt blod. Detta brukade vara det första handfasta symptomet på tuberkulos. Efter en kort sejour vid Stora Ekeborgs sanatorium i närheten av Skara, blev Sven förflyttad till Österåsens sanatorium i hemlänet Västernorrland. Vid Stora Ekeborg hade överläkaren försökt lägga gas på den hårdast angripna lungan - dock utan positivt resultat. Gasningen hade istället berövat Vallmark drygt 1000 cm3 andningsutrymme. Fram till början av 1950-talet var Sven Vallmark en flitig "gäst" vid Österåsens sanatorium. När Vallmark skrevs ut i början av 1950-talet hade han endast 10% andningskapacitet på den återstående lungan.
Vid ett tillfälle i början av 1940-talet ansåg överläkaren vid Österåsens sanatorium, Helge Dahlstedt, att Sven var så illa däran, att hans liv kunde räknas i veckor eller dagar. På en direkt fråga från Vallmark om när han kunde börja arbeta som lärare igen, sade Dahlstedt att läraryrket, eller något annat arbete, inte var att tänka på. Istället borde Vallmark, som ändå inte hade lång tid kvar i livet, "Göra något du tycker är roligt".
I vad som förefaller ha varit ren desperation, vändes tankarna och den sista återstående rännilen energi till språkstudier. En gammal Hermodskurs i ryska letades fram ur sanatoriets gömmor, liksom några ryska skolböcker. Förutom språkstudier ägnade Sven, när ork och energi så medgav, tid åt studier av flora och fauna. Detta var även intressen han delade med sin far seminarieläraren.
Tiden vid Österåsen hade även sina ljusa stunder, här mötte Sven Vallmark sin livskamrat, sjuksystern och sedermera patienten Laila Andersson. Paret gifte sig 1949.
Journalisten och radiokorrespondenten
Som en följd av överläkare Dahlstedts dom över den tidigare valda yrkeskarriären, började Sven skriva artiklar om tuberkulos för olika tidningar och tidskrifter. I och med sitt giftermål var han nu familjeförsörjare. Det första alstret, en artikel om de lungsjukas boende, publicerades i dåvarande Stockholms-Tidningen. Dåvarande kulturchefen på S-T, Gunnar Helén, köpte i mars 1951 in ett par artiklar om sovjetryska översättningar av nordiska författare. Helén hade meddelat Sven att: "...han hade för stunden svårt att placera ytterligare tuberkulosartiklar".
Den tidning som Vallmark företrädesvis kom att skriva för var Dagens Nyheter. Ett långt och fruktbart samarbete mellan DNs stridbare chefredaktör Herbert Tingsten och Sven Vallmark inleddes under början av 1953. Han var aldrig fast anställd av Dagens Nyheter, utan arbetade hela tiden på frilansbasis. Detta gällde även radioinslagen för Radiotjänst AB och Sveriges Radio AB.
Sven Vallmarks arbetsmetodik i rapporteringen från Sovjetunionen gick ut på att "läsa mellan raderna". Med hjälp av en extra stor radioantenn kunde Vallmark lyssna på sovjetisk radio. Förutom denna källa prenumererade Vallmark på åtskilliga sovjetiska tidningar och tidskrifter. Vid ett tillfälle skriver han till Tingsten att han under en helg mottagit 38 sovjetiska tidningar.
Han besökte Sovjetunionen endast vid två tillfällen, 1959 och 1960. Vallmarks artiklar från resan 1960 fick till följd att hans visumansökningar till Sovjetunionen för åtskilliga år framåt avslogs. Artiklarna, eller resebreven, som publicerades i dagens Nyheter, ansågs ha framställt Sovjetunionen i ett alltför ofördelaktigt sken. År 1968 fick Vallmark åter visum, men var då alltför svag för att resa.
Från början av 1960-talet skrev Sven mindre och mindre artiklar för Dagens Nyheter. Detta hade bland annat sin grund i att DN vid denna tid skaffade en utrikeskorrespondent som var baserad i Moskva. Samarbetet med Tingsten rörande artiklar om Sovjetunionen och sovjetiska förhållanden hade fungerat utmärkt. Den nye chefredaktören, Olof Lagercrantz, ansåg dock att en förändring i rapporteringen vore av godo. Deras förhållande komplicerades även av att Sven Vallmark ansåg Olof Lagercrantz som okunnig om sovjetiska förhållanden.
Det faktum att Sven Vallmark i sin sovjetrapportering genom sin sjukdom var bunden till Härnösand låg honom i fatet. Åtskillig kritik mot honom framfördes både från höger och vänster. Den kommunistiska pressen med Ny Dag i spetsen ansåg att Vallmark var en lakej som gick i den NATO- och kärnvapenvänlige Tingstens ledband. När Vallmark skrev något positivt om Sovjetunionen fick han och DN åtskillig kritik från höger.
Ett radioinslag i september 1957 om den sovjetiska vetenskapsakademins kongress blev upphov till en radionämndsanmälan. Vallmark fälldes även för bristande objektivitet i sin rapportering. Anmälaren var dock förmodligen ute efter större fiskar, nämligen Tingsten.
Samtidigt med artikelskrivandet gjorde Sven åtskilliga radioinslag. Att dessa gav ett både trovärdigt och djupt intryck kan förstås genom följande sanna historia. När kosmonauten Jurij Gagarin 1961 blev den första människan i rymden, rapporterade Sven via telefon direkt i svensk radio med ena örat mot den ryska nyhetssändningen. Senare samma dag tog Sven en promenad i Härnösand, och blev stoppad av åtskilliga bekanta som alla ställde en och samma förundrade fråga, "Är inte du i Moskva?".
Kändisskapet som Sveriges främste sovjetkännare hade förutom ovannämnda kritik även en annan baksida. Åtskilliga brev med önskemål om uppgifter av alla de slag sändes till Sven Vallmark. Frågorna rörde ett brett spektrum, bl a information om sovjetiska flygplansfabriker till härledning av ryska ortnamn. Dylika frågor besvarade Vallmark i mån av tid.
Sven Vallmark var även en flitigt anlitad föredragshållare. Företrädesvis rörde föredragen sovjetiska förhållanden, men han kunde även behandla ämnen med anknytning till TBC och sanatorievård samt kulturhistoria.
Översättaren
Sven Vallmark var även en flitig översättare av rysk litteratur. En förteckning från augusti 1977 upptar inte mindre än 44 översättningar, företrädesvis av rysk litteratur, men även från engelska, franska och tyska utgåvor. Hans mest kända översättning är kanske "Doktor Zjivago" av Boris Pasternak. Denna översättning, för övrigt en av de första som Vallmark utförde, fick åtskillig kritik, bl a från den finländska författarinnan Hagar Olsson. Själv var Sven Vallmark inte heller helt nöjd med arbetet, utan reviderade boken två gånger. I övrigt märks bland översättningarna verk av Fjodor Dostojevskij, Alexander Solzenitsyn och Ivan Turgenjev.
Arkivets innehåll
Sedan 1988 förvaras Sven Vallmarks personarkiv vid Landsarkivet i Härnösand. Arkivet utgör en underutnyttjad guldgruva för både litteraturhistoriker och sovjetforskare. Före detta landsarkivarien i Härnösand, Jöran Wibling, har utnyttjat arkivet för en biografi över Sven Vallmark. Denna biografi, med titeln "Sven Vallmark - ett livsöde" utkomma 1999.
Arkivförteckningen är upplagd i ämnesordning, och innehåller följande huvudrubriker: Familjehandlingar, familjekorrespondens, korrespondens/artikelmanus, radiomanus, TBC/Österåsens sanatorium, Sovjetunionen - artiklar och tidningsurklipp, Sovjetunionen - småtryck, Sovjetunionen - diverse, Sven Vallmark - föredrag, Sven Vallmark - översättningar, Sven Vallmark - övrigt samt fotografier. Nedan följer en kort precentation av de handlingar som återfinns under respektive huvudrubrik. Bland familjehandlingarna återfinns, förutom handlingar rörande hans föräldrar, Svens uppsatser från Uppsala universitet. En föraning om vad som komma skulle märks i ämnesvalet för uppsatsen i litteraturhistoria, "Runebergs ryssar". I övrigt återfinns här Sven Vallmarks dagböcker från 1944 och 1984-1988 samt Laila Vallmarks dagböcker från 1958 till 1988.
Familjekorrespondensen innehåller främst brev från Robert och Tekla Vallmark, alla skrivna under 1930-talet.
Korrespondens/artikelmanus är den till antalet volymer största serien. De 24 volymerna omfattar handlingar för åren 1947 till 1988 och kan sägas utgöra en provkarta över det samtida svenska kulturetablissemanget. Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz är rikt representerade. I anslutning till de olika artikelmanusen återfinns korrespondens rörande de olika artiklarna. Här kan t ex debatten och samarbetet mellan skribenten Vallmark och redaktören Tingsten följas för respektive artikel. Artikelmanusen och korrespondensen är kronologiskt ordnade. Tyvärr saknas brevskrivar- och ämnesregister.
I serien radiomanus återfinns koncept till de ca 3000 radioinslag som Vallmark stod för mellan 1957 och 1980-talet. Liksom i serien korrespondens/artikelmanus är radiomanusen ordnade kronologiskt. De 11 volymerna innehåller också, för respektive volym, en kronologisk förteckning över de program Sven Vallmark medverkade i. Radiomanusen är företrädesvis maskinskrivna med åtskilliga ändringar utförda med kulpenna. Här frammanas åtskilliga ögonblicksbilder från det kalla kriget.
Serien TBC/Österåsens sanatorium omfattar fyra volymer. Här återfinns en komplett uppsättning av tidskriften "Vi och Ni", vilken 1932-1945 utgavs av Österåsens sanatoriums patientförening. Då Österåsen var känt som ett "konstens och kulturens sanatorium" finns i denna tidskrift artiklar av stort litteraturhistoriskt intresse. Sven Vallmark redigerade Vi och Ni under sista åren den utgavs. Utöver denna volym finns här Sven Vallmarks artiklar om TBC, däribland "Den lungsjukes psyke".
Sovjetunionen - artiklar och tidningsurklipp innehåller ämnesordnade excerpter ur samtida sovjetisk press. Bland ämnena märks Alexander Solzenitsyn, miljöförstöring, det sovjetiska jordbruket samt utrikespolitik.
Sovjetunionen - småtryck och Sovjetunionen - diverse utgör, förutom några volymer fotografier, det resterande sovjetiska materialet i det Vallmarkska arkivet. Här återfinns bl a anteckningar om rysk pedagogik samt sovjetiska kartor från 1950- och 1960-talen.
Sven Vallmark - föredrag omfattar tre volymer. Bland de 45 föredragen som återfinns här märks bl a "Kärnvapen och propaganda", som Vallmark höll inför konferensen Folk och försvar 1958. Åtskilliga föredrag behandlar olika sovjetiska teman, men här finns också lokal- och kulturhistoria samt givetvis TBC. En kronologisk förteckning över föredragen finns som bilaga till arkivförteckningen.
Sven Vallmark - översättningar omfattar bl a anteckningar rörande Pushkins dikter. Fyra noveller av Eugen Samjatin, däribland "Brevet till Stalin" (1931) samt översättningar av verk av Ilja Ehrenburg och Ivan Turgengev. En förteckning över Vallmarks översättningar upprättad av honom själv 1977, finns även med.
Sven Vallmark - övrigt innehåller främst de kåserier som han skrev för Västernorrlands Allehanda mellan 1981 och 1988. I övrigt finns här en förteckning över Härnösandsförfattaren Ludvig Nordströms verk.
Serien fotografier omfattar fotoalbum med främst porträtt- och familjebilder. Motiven i övrigt är företrädesvis Härnösand med omnejd, samt ett par volymer med fotografier från Vallmarks ryska resor. I övrigt finns band- och kassettinspelningar med olika radioinslag av och om Sven Vallmark, liksom några videoinspelningar.
Avslutning
Sven Vallmark var inte bara "Kremlolog". Hans livsverk omfattar åtskilliga egna artiklar och skrifter i de mest skilda ämnen. För sina insatser inom svenskt kulturliv kom Sven Vallmark att 1972 promoveras till hedersdoktor vid Umeå universitet.
Sven Vallmark var även en omstridd person. Åtskilliga ville sätta in honom i ett fack. De artiklar han skrev om Sovjetunionen var objektivt hållna, vilket för vissa inte bara var förbryllande utan även en ständig källa till förtret. Vallmark ansåg sig stå över det politiska käbblet. Hans enda engagemang inom rikspolitiken var att han i början av 1960-talet fanns med på en riksdagslista för Folkpartiet. Han blev dock aldrig invald i riksdagen. Hans objektiva hållning hade som följd att Vallmark var illa sedd av både kommunister, som ansåg att han svartmålade arbetarnas paradis Sovjetunionen och de som i hans artiklar tyckte sig se en trogen kommunist. I brist på andra argument kom hans kunskaper i ryska att ifrågasättas vid åtskilliga tillfällen.
Jan Forsgren
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Landsarkivet i Härnösand
Enskilt arkiv A:174, Sven Vallmarks samling.
Enskilt arkiv A:167, Österåsens sanatoriums arkiv.
Wibling, Jöran. Sven Vallmark - ett livsöde. Otryckt manuskript 1998.

Kulturpersonen Sven Vallmark

För åtskilliga svenskar är Sven Vallmark intimt för-knippad med Sovjetunionen. Han var under 1950 och 1960-talen det sven-ska örat mot öster. Det kalla kriget pågick för fullt och objektiv information från Sovjetunionen var svår att finna. Han var en flitig radioröst och skri-bent i framförallt Dagens Nyheter. Genom sina kun-skaper i ryska och sin ana-lytiska förmåga kom Vall-mark att skapa en egen nisch bland svenska skri-benter och journalister. Sven Vallmark avled i Härnösand den 14 oktober 1988.
Genom att Sven Vallmark var drabbad av tuberkulos kom han även att engag-era sig hårt i fråga om vården av tbc-sjuka. Vall-mark sägs av vissa ha varit Härnösands största kulturpersonlighet under 1900-talet med ett stort engagemang för alltifrån Sovjet-unionen till västerländsk kulturhistoria. Under som-maren 1999 kommer den första biografin över Sven Vallmark. Den har titeln "Sven Vallmark - ett utkast till en levnadsteckning" och är skriven av förre landsarkivarien i Härnösand, Jöran Wibb-ling. Boken tar bl.a upp Vallmarks tid som frilansjournalist för Dagens Nyheter under 1950 och 1960-talen. För boken har Jöran Wibbling bl.a utnyttjat Sven Vallmarks personarkiv, vilket förvaras vid landsarkivet, samt Dagens Nyheters arkiv. Priset för boken, som omfattar ca 120 sidor, är 100 Skr. och kan beställas från;
Landsarkivet
Box 161
871 24 HÄRNÖSAND
Tel: 0611-347600
Fax: 0611-347650
e-post: landsarkivet@landsarkivetharnosand.ra.se
Jan Forssgren

Ovanstående artiklar om Sven Vallmarkvar publicerade i Härnösands släktforskares medlemstidning "Bäfvernytt" nr 20, utgiven december 1999.


Tillbaka